Debatt: ”Därför är Vårdförbundet i konflikt i Kronoberg”
Vårdförbundets medlemmar i regionerna är i konflikt. I praktiken innebär det att 63 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor inte jobbar övertid eller mertid och att arbetsgivaren Region Kronoberg inte kan genomföra nyanställningar av de yrkesgrupper som omfattas. En konflikt är en sista åtgärd. Att vi ändå är där beror på att vi inte har fått gehör för våra krav i avtalsrörelsen. Vi vill ha en långsiktig lösning med en stegvis arbetstidsförkortning, vi vill ha hållbara scheman och en god löneutveckling. Fullt rimliga krav, anser vi. Men det anser inte arbetsgivaren.
SKR hävdar att det är för dyrt att korta arbetstiden. Beräkningarna de presenterar är fel. Vi yrkar inte på kortare arbetstid för hela välfärdssektorn utan för våra grupper. Och det finns ett pris redan idag och det är våra medlemmar som betalar med hälsan eller med den egna plånboken.
Våra yrkesgrupper var tidigare friska, nu är de bland de sjukaste. 30 procent av Vårdförbundets medlemmar arbetar deltid, många för att få mer vila och återhämtning. De tar själva ansvar för sin hälsa och bekostar det varje månad samt lägre livslön och pension.
Deltidsarbetet kostar en sjuksköterska runt 7 miljoner under ett helt yrkesliv. Fyra av tio unga tror inte att de kommer stanna i vården resten av yrkeslivet. Den viktigaste frågan för medlemmarna är sänkt veckoarbetstid. Många kan tänka sig att gå upp i heltid om den kortas. Att vi yrkar på en stegvis sänkning är alltså en långsiktigt hållbar lösning för att få fler att jobba mer och stanna i yrket.
”Men tillgång till en god hälso- och sjukvård för befolkningen är politikernas ansvar.”
Men arbetsgivaren vill istället att vi ska jobba ännu mer. Våra yrkesgrupper jobbade omkring 3 miljoner timmar övertid inom regionerna förra året, Det är knappt 9000 timmar om dagen och motsvarar runt 1 800 heltidsarbetande kollegor. Det visar tydligt på systemfelet i svensk hälso- och sjukvård. Regionerna överutnyttjar medarbetarna.
Upprepade gånger den senaste tiden har jag fått frågan hur patienterna drabbas under en konflikt. Svaret är att som legitimerade yrkesutövare har och tar jag ansvar för patienten jag har framför mig i vårdmötet. Men tillgång till en god hälso- och sjukvård för befolkningen är politikernas ansvar.
Här lokalt i Kronoberg verkar regionen inte använt sina två veckor under varseltiden att förbereda sig för en konflikt. Redan innan varslet trätt i kraft skickas en förhandlingsframställan om samhällsfarlighet.
Alltså anser de själva att de bedriver en samhällsfarlig verksamhet när deras medarbetare arbetar sin fulla tid de är anställda på. De vill ändå inte ansöka om dispenser trots att den möjligheten finns. Högst anmärkningsvärt.
Det finns verksamheter som hävdar att de fått beviljat skyddsarbete dygnet runt och i förtid trots att varje tillfälle måste förhandlas och kunna kopplas till enskild patient vid varje gång.
Allt skyddsarbete kommer vi analysera och vid oenighet tvista på mot skadeståndskrav.
Det var ingen som pratade samhällsfara när det fattas beslut om att fasa ut hyr trots larmrop från verksamheterna på effekter det gav kopplat till arbetsmiljö och minskat antal vårdplatser.
Dessutom gjordes aktiva val att inte förlänga erfarna hyrsjuksköterskors uppdrag under maj och över sommaren.
Nu blir det så uppenbart hur våra yrkesgrupper behandlas och hur mycket de har löst själva. Nu när de endast ska jobba sin ordinarie arbetstid blir det panik där ute med stängda verksamheter, omflyttning av personal och inställda operationer. Man utnyttjar förskjuten arbetstid till max och missbrukar flex och årsarbetstidsavtal (även det tvistbart och uppsägningsbart). Det har också tydligt gått upp för medarbetarna hur arbetsgivaren behandlar dem. Försök till lägga munkavle på personal och när vi sätter upp våra anslag om att arbetsplatsen är uttagen med blockad plockas lapparna ner.
Det sker även kränkningar mot föreningsrätten då det efterfrågas huruvida man är medlem i Vårdförbundet eller ej och man försöker använda oorganiserade till övertid trots att varslet omfattar även dem. Vårdförbundet har lagt konfliktåtgärden och äger därför tolkningen. Om arbetsgivaren väljer att göra en annan tolkning så riskerar de provocera fram ytterligare konfliktåtgärder.
Det kommer en tid efter konflikten där regionen ska kunna se sina medarbetare i ögonen och övertyga dem om att de är deras viktigaste resurs och att regionen är en attraktiv arbetsgivare.
Anna Seiborg Kidell
Ordförande Vårdförbundet avdelning Kronoberg
