Debatt: ”Förkortad arbetstid skulle vara en vinst även för arbetsgivarna”

En av de viktigaste politiska frågorna under de närmaste åren kommer att vara hur vi hanterar denna utveckling. Det finns i grunden tre sätt vi kan agera på.

Det första är att fortsätta som vi gjort under de senaste decennierna. 1970 fick vi 40 timmars arbetsvecka, vi behövde inte längre jobba på lördagar, och 1978 fick vi fem veckors semester. Jämfört med 1978 producerar vi idag i Sverige dubbelt så mycket per person som vi alltså tagit ut genom att fördubbla vår konsumtion. Ska vi ytterligare fördubbla vår konsumtion? Köpa dubbelt så mycket prylar, byta kläder dubbelt så ofta och äta dubbelt så mycket? Visserligen kommer vi att behöva fler händer i vård och omsorg, men med tanke på att vi redan lever utanför vad vår planet tål så skulle en kraftig ökning av konsumtionen bara leda till att klimat- och miljökatastrofen kommer fortare.

Den andra möjliga utvecklingen är att en allt mindre andel av befolkningen fortsätter att jobba hårt medan allt fler slås ut och lever på bidrag som arbetslösa och sjukskrivna. Förutom alla mänskliga tragedier så måste vi fråga oss vad som händer med ett samhälle där de som jobbar måste betala allt högre skatter för att försörja stora grupper som får klara sig på en låg levnadsstandard. Vad händer med brottsligheten och tryggheten när klyftorna växer? Vad händer med demokratin när fler och fler känner att samhället inte är deras?

Det tredje sättet är det som ändå förefaller mest rimligt, att vi, som Miljöpartiet föreslår, steg för steg sänker normalarbetstiden från 40 till 32 timmar genom att vi jobbar 4 dagar per vecka istället för 5. Det kan ske genom att vi under tio år avstår från en del av våra löneökningar till förmån för kortare arbetstid. Alla de försök som gjorts med arbetstidsförkortning visar att kortare arbetstid leder till att vi blir mer produktiva, vi får mer gjort när vi är på jobbet. Det kommer att gälla i ännu högre grad när allt fler rutinuppgifter försvinner och kraven på att vi ska vara kreativa när vi jobbar blir allt större. Förkortad arbetstid kommer alltså att vara en vinst inte bara för de anställda och deras familjer utan också för arbetsgivarna. Åtminstone för de arbetsgivare som inte har som affärsidé att hålla de anställda inlåsta så många timmar som möjligt utan faktiskt ser till den nytta som de åstadkommer.

Den vinst som det skulle innebära för samhället att människor får mer tid att engagera sig för sina familjer, för sina lokalsamhällen, i idrottsföreningar och kultur, och för sin egen hälsa går inte att överskatta.

Det tråkiga är att en reform som skulle gynna alla i vårt samhälle kommer att möta motstånd från samma bakåtsträvande olyckskorpar som var mot både att vi skulle slippa jobba på lördagar och ha längre semester än fyra veckor. Blev våra liv sämre av att vi fick lite mer ledigt senast det begav sig?

Lennart Adell Kind (MP), Växjö