Replik: ”Alltför mycket toppstyrning ger lärare sämre förutsättningar att göra ett bra jobb”
Jag har arbetat i över 25 år med lärarutbildning vid Linnéuniversitetet och tidigare Växjö universitet, och jag har under årens lopp besökt skolor och träffat lärare och elever i Smålands samtliga kommuner samt i många andra länder. Oavsett vilka huvudmännen har varit för de skolor jag har besökt, och i vilka länder de ligger, är det en faktor som står ut som den allra viktigaste faktorn på skolor som lyckas med att ge barn en gedigen utbildning, nämligen lärares kompetens och deras möjligheter att tillsammans med kollegor bygga relevanta undervisningsmiljöer på sina arbetsplatser. Att så är fallet går det också att finna riklig evidens för i forskningen. Jag ser dock få exempel på skolor i vår omgivning som ger lärare dessa förutsättningar, och man använder dessutom fel verktyg för att mäta skolors nivå.
Att, som Olsson gör, mäta elevers välgång i skolan och skolors effektivitet med hjälp av antalet godkända betyg samt meritvärden i grundskolans årskurs 6 och 9 är inte relevanta mått på om en kommuns skolor fungerar bra eller ej. De betyg som en elev får i årskurs 6 och 9 bygger på elevers deltagande i förskoleverksamhet och skolundervisning under mer än ett decennium. Att med några års jämförelsestatistik förklara tendenser till sjunkande kunskapsnivåer så sent i elevernas kunskapsutveckling som när de är i 12- och 15-årsåldern är helt enkelt inte möjligt. Dessutom kan reliabiliteten i lärares betygsättning ifrågasättas. Skolverkets rapporter visar på tydliga skillnader i enskilda lärares tolkningar av betygskriterier och elevers nivåer i förhållande till dessa.
”Politiker och tjänstemän på olika nivåer lägger sig i hur lärare ska genomföra sitt arbete och verkar inte ha förstått ledarskapets främsta roll.”
Jag tar absolut inte ställning till huruvida det nya eller det tidigare styrets skolpolitik är mer eller mindre effektiv. Olsson nämner i sin artikel ett antal åtgärder som han ser skulle kunna förbättra förutsättningarna för mer effektiv undervisning, exempelvis införandet av en akutskola, hårdare tag mot ogiltig frånvaro, etcetera. Detta är åtgärder som är konkreta och kan ha viss verkan på kort sikt. Jag vill dock uppmana alla politiker att ta beslut om vår skola som har sin grund i det som Olsson nämner som övergripande och en mer långsiktig målsättning, nämligen att ”lärare, rektorer och andra medarbetare gör ett fantastiskt arbete i våra skolor men behöver bättre förutsättningar.”
Jag ser tyvärr alltför mycket toppstyrning som ger lärare sämre förutsättningar att göra ett bra jobb. Politiker och tjänstemän på olika nivåer lägger sig i hur lärare ska genomföra sitt arbete och verkar inte ha förstått ledarskapets främsta roll. Precis som en lagledare i fotboll inte själv ska göra målen i matchen, ska inte huvudmän vara de som lär eleverna läsa, skriva och räkna. De ska i stället ge lärare förutsättningar att på vetenskaplig grund och med beprövad erfarenhet planera, genomföra och utvärdera sin undervisning så att så många elever som möjligt hela tiden utvecklar sina ämneskunskaper och förutsättningar att bli goda samhällsmedborgare. Det finns väl beprövade ledarskapsrelaterade arbetssätt för att genomföra detta, och det finns ett antal adekvata sätt att utvärdera utbildningens effekt som bygger på verklig undervisningseffekt och inte på lekmannamässig bedömning av hur en skola fungerar eller ej. Ha dessa arbetssätt som utgångspunkt nästa gång ni vill förklara om er eller era motståndares skolpolitik fungerar eller ej. Dessa arbetssätt är lite mer komplexa, och de är svåra att använda för att vinna snabba politiska poäng med, men de ger en mycket bättre bild av hur en kommuns skolor presterar än att stirra sig blind på hur betygspoäng åker upp och ned i tabeller.
Emil Tyberg
Universitetslärare i språk och lärarutbildare
Läs tidigare inlägg i debatten:
