Avtalet som avgör i Danmark
De senaste veckorna har relationen mellan Sverige och Danmark prövats. Mörka rubriker om svenska ungdomar som åker till grannlandet för att agera torpeder i danska gängkonflikter är inte det man vill ha på dagordningen.
Men situationen har också visat att det nordiska samarbetet i politik och brottsbekämpning är något naturligt. Snabbt kom nyheten om att en svensk polis och en dansk skulle korsa bron för att finnas med vid insatserna på respektive sida och få informationen att löpa snabbare mellan ländernas polismyndigheter.
I Sverige är man snabb med att känna ansvar för situationen. Det är trots allt svenska medborgare som använder passfriheten mellan länderna för att utföra beställningsmord i Danmark. Men som danska bedömare redan konstaterat: utan beställare hade de svenska ungdomarna inte åkt dit.
Danmark har också problem med organiserad brottslighet som bitit sig fast, trots om möjligt ännu mer resurser till socialtjänst, skola och ungdomsvård. Det faktum att man lagt beställningar på den svenska mordmarknaden brukar anses vara att man i Danmark som regel får tjugo års fängelse även som ganska ung förbrytare. Då är det värt ganska mycket att leja någon annan att utföra dådet.
Eventuella gränskontrollen är ett smolk i bägaren för ett viktigt projekt som skall lanseras vid årsskiftet. Då börjar nämligen ett nytt skatteavtal mellan Sverige och Danmark att gälla. Det gamla är från 2003 och har sedan åtminstone pandemiåret 2020 setts som förlegat.
Avtalet handlar om hur mycket Danmark skall betala till Sverige som kompensation för att man får skatteintäkterna för de cirka femtontusen skåningar som arbetar i Köpenhamnsområdet. Under många år var beskattningsrätten en vinstaffär för Danmark. Man gick ungefär tvåhundra miljoner kronor plus per år i växlingen mellan länderna. En beräkning visar att Sverige skulle få in drygt en miljard mer per år till statskassan om pendlarna beskattades i landet de bor i istället för landet de arbetar i. Men den effekten skulle sannolikt avta om människor anpassade sin boendeort efter det.
Värdet på arbetspendlingen är stort för båda länderna. För Sveriges, och särskilt Malmös del, innebär det löneinkomster på över nio miljarder per år. Det är ett rejält tillskott till ekonomin i landets sydligaste region. För Köpenhamn innebär det stora intäkter till kommunkassan, samtidigt som mycket få av svenskarna använder välfärdstjänster i staden. För pendlarna innebär det också en fördelaktig beskattning eftersom Sverige och Danmark utformat sina respektive skattetryck olika, både valutaväxling och skattenivå gör att man får mer kvar i plånboken om man tar jobb i Danmark.
Med ett modernare skatteavtal väntas pendlingen bli smidigare och öka. Det ökar insatserna för den som vill försöka hindra gränsöverskridande brottslighet genom breda kontroller. Människor kommer inte att acceptera att det som byggts upp äventyras av jakten på kriminella, den måste ske på annat sätt.
