Brudöverlämning hör inte hemma i Svenska kyrkan

Bakom braskande rubriker om ”förbud” finns motionen till höstens kyrkomöte om brudöverlämningar vid svenskkyrkliga vigslar. Barometern uttrycker kritik mot förslaget (3/8). Frågan är huruvida ledarredaktionen har läst motionen? Motionen handlar inte om politisk detaljstyrning utan utgår från en för prästerskapet mycket aktuell fråga om den svenskkyrkliga vigselgudstjänstens liturgiska gestaltning.

Barometern glömmer att notera att en av motionärerna till vardags tjänstgör som kyrkoherde utöver sitt förtroendeuppdrag i kyrkomötet. Ståndpunkten att brudöverlämning inte är något som hör hemma i vår svenskkyrkliga tradition har stöd från många präster.

Ska man inte få välja själv? Jo, det står var och en fritt att själv välja vilken ordning man vill gifta sig i – borgerlig, frikyrklig, svenskkyrklig eller enligt någon annan tradition. Den svenskkyrkliga vigseln är en liturgisk ordning i en tradition som samfundet och tjänstgörande präst ansvarar för. Allt vi gör i vigselgudstjänsten är liturgi – allt bär betydelse – allt är på riktigt. Vi menar att liturgin är av faktiskt betydelse och att Svenska kyrkan har rätt att bevara integriteten för sin vigselgudstjänst.

Barometern tar upp kronprinsessan Victorias vigsel som exempel. Problemet är bara att det är helt felaktiga uppgifter. Kronprinsessan blev inte ledd av sin far till altaret. Dåvarande ärkebiskopen sa nämligen nej. Kronprinsessan blev inledd i kyrkan av sin far till altargången. Därifrån gick paret tillsammans fram till altaret. Däremot har Barometern såklart rätt i att varken kronprinsessan eller andra vigselpar rimligtvis tänker att brudöverlämning betyder att man tycker att bruden är omyndig. Men det går inte att komma ifrån att det är just detta som brudöverlämning symboliserar. Det är därför som så många präster i Svenska kyrkan säger nej till brudöverlämning vid vigsel. Som motionen lyder:

”Frågan kan ses som en privatsak i en föränderlig tid, men vi menar att hur vi gestaltar vigselgudstjänstens liturgi är relevant i fråga om våra teologiska bärande bjälkar av människosyn, äktenskapssyn och Gudsbild... I äktenskapet träder vi in som jämlika älskande - tillsammans går vi i både livet och i altargången.”

Tänk vilken välsignelse det är att få tillhöra en kyrka som i flera hundra år haft en vigselordning där älskande par tillsammans får gå fram till altaret. Ett tillsammanskap i det av Guds välsignade äktenskapets förbund av kärlek, lojalitet och jämlikhet. Det är det som vi i kyrkan vill gestalta och det är den traditionella svenskkyrkliga vigselordningen vi vill bevara och ta ställning för.

Jesper Eneroth (S)

Gruppledare kyrkomötet Socialdemokraterna

Sara Waldenfors (S)

Kyrkoherde i Nylöse pastorat

Ledamot Kyrkomötet (S)

Svar:

Redaktionen har förstås läst motionen, som citerades. Vi är ense om liturgins vikt. Men brevskrivarna missar värdet av liturgisk mångfald, och den evangeliska frihet som tar hänsyn till lokala och pastorala omständigheter.

Ledarredaktionen