Det gäller JO:s auktoritet, också
Det sägs lite förenklat och felaktigt att det svenska språkets internationella avtryck är två; smörgåsbord och ombudsman. Sant är dock att den svenska Justitieombudsmannen (J med uppdrag att vara folkets ombudsman och lagarnas väktare blivit en exportprodukt.
Anseendet också i Sverige är vanligen extremt högt. JO:s remissyttranden väger exempelvis tungt som bly i lagstiftningsprocessen.
JO som är en del av riksdagens kontrollmakt väljs av enligt praxis av en enhällig riksdag efter en lång beredningsprocess. Yttrandena från JO skrivs också i jagform vilket understryker det starka mandat denna ämbetsman har fått av folkets främsta företrädare, riksdagsledamöterna.
Justitieombudsmannens kritik delas in i fyra nivåer. Kan ej undgå kritik, kritik, allvarlig kritik, mycket allvarlig kritik och synnerligen allvarlig kritik är de olika stegen. Landshövdingen för Stockholms län, Anna Kinberg Batra, fick således kritik på den tredje skalan - allvarlig kritik - efter det att JO på eget initiativ granskat tre av hennes rekryteringar.
Till bilden hör att det är ovanligt att så hård kritik riktas så högt upp i organisationen. En myndighetschef kan ju förutsättas känna till grunderna i Regeringsformen om exempelvis saklighet och opartiskhet, regler som också uttrycks i förvaltningslagen.
När regeringen tar ställning till landshövdingens framtid ligger således i vågskålen också JO:s auktoritet. Det är naturligtvis inte JO som avsätter myndighetschefer, men ett undergrävande av denne vakthund sedan 1809 får konsekvenser. Vilken trovärdighet får JO om ”allvarlig kritik” leder till status quo?
”Landshövdingeämbetet och rekryteringarna är ju dessutom redan ifrågasatt eftersom tjänsterna inte lyses ut.”
Landshövdingeämbetet och rekryteringarna är ju dessutom redan ifrågasatt eftersom tjänsterna inte lyses ut. Politiker bör inte vara diskvalificerade från ämbetet, men misstankarna om att expolitiker kan vara svårare att omplacera än andra växer om inte regeringen agerar i detta fall.
Moderaterna hade dessutom det riktigt dåliga omdömet att på partistämman i Helsingborg för tre år sedan fatta beslut om att avveckla länsstyrelserna.
Anna Kinberg Batra hade får man tro länsstyrelsens bästa framför ögonen när hon rekryterade. Men en myndighets bästa är att lagar tillämpas efter bokstav och anda, att förtjänst och skicklighet gäller vid rekryteringar och inget annat.
På en punkt lär dock Kinberg Batra klara sig helt. Riksrevisionen granskar också om hon hade mandatet att sparka sin länsöverdirektör, som är tillsatt av regeringen.
Det är olyckligt om myndighetschefer kan göra sig av med länsråd eller överdirektörer. Men så har skett tidigare. Vid Länsstyrelsen i Kalmar under Stefan Carlssons tid. Just där finns en olycklig praxis som talar till Anna Kinberg Batras försvar.
