Döm inte ut den svenska tryckfrihetsjuryn
Lagfäderna visste vad de gjorde när de 1815 fattade beslut om införandet av en svensk tryckfrihetsjury. Över 200 år senare består detta system i vår unika tryckfrihetsförordning.
Tryckfrihetsmål avgörs nämligen i en annan process än vanliga brottmål. Här och endast här finns en jury som regionfullmäktige utser. Om juryn friar så är fallet avgjort och beslutet kan inte överklagas. Juryn motiverar heller inte sitt beslut.
Lagstiftaren år 1815 såg införandet av en jury i tryckfrihetsmål som en extra rättssäkerhetsspärr och som ett förstärkt skydd för yttrandefriheten. Det gällde att skydda det fria ordet gentemot statens företrädare i regering och ämbetsverk - och då ansågs medborgare i i en jury bättre lämpade som tryckfrihetsvärn än statliga juristdomare. Om juryn skulle motivera sina beslut skulle det, tänkte man, skapas en prejudikatbildning som på sikt kunde begränsa tryckfriheten. Man såg också målen som ”mer moraliska än materiella” varför strikta bokstavstolkning av lagen inte var möjlig.
Denna ordning har diskuterats under alla år samtidigt som ett pressetiskt system som är betydligt strängare än lagstiftningen utvecklats.
”Men att systemet överlevt under 200 år är inte ett tecken på att det är föråldrat eller omodernt utan att det på det hela taget tjänat oss väl.”
Men att systemet överlevt under 200 år är inte ett tecken på att det är föråldrat eller omodernt utan att det på det hela taget tjänat oss väl. Juryn är en del i ett större paraply av det skydd för tryckfriheten som ryms i grundlagen. Och skyddet för det tryckta ordet – för granskare av makten och för den fria opinionsbildningen – är ett värn för medborgarna i en demokrati. Det begränsar också starka ekonomiska intressens möjligheter att med skadeståndsprocesser försöka skada tidningar.
Nu verkar det unika svenska systemet hamna inför rätta. Artisten Gunilla Persson stämde nyligen slasksajten Stoppa pressarnas ansvariga utgivare för förtal. Denna sajt ingår för övrigt inte i det pressetiska systemet. På en punkt fälldes också sajten, men på två punkter friades den ansvarige utgivaren av juryn. Persson biträdd av den kände professorn i Juridik Mårten Schulz, känd som expert i Svenska Dagbladet och från lyssningsvärda Juridikpodden som han driver, avser därför att stämma den svenska staten med anledning av att det friande beslutet inte är motiverat och att det heller inte kan överklagas.
Det är, menar Schulz, därför inte förenligt med Europakonventionens krav på en rättvis rättegång. Således väntar en lång process som lär inledas med ett beslut från Justitiekanslern (JK)och avslutas i Europadomstolen i Strasbourg.
Men med all respekt för den professionella juridiken. Att domstolen i Strasbourg ska förklara att den svenska processen för tryckfrihetsmål strider mot Europarätten är långtifrån glasklart. Domstolsjurys brukar inte motivera sina utslag och jury i brottmål finns också inte minst i våra nordiska länder.
Ett avskaffande av en institution som fungerat som skydd för tryckfriheten skulle betraktas som en försvagning av tryck- och pressfriheten i Sverige i en tid när den måste försvaras.
