En del huvudbry för Sverigedemokraterna
Man får väl säga att dramatiken är ljummen. Oppositionens tidigare ledning står sig. Det är i detaljerna de båda mätningarna skiljer sig åt.
Det skall i alla händelser sägas att det inte är något märkligt med de båda sidornas styrkeförhållanden. Snarare vore motsatsen anmärkningsvärd. Det hör till det normala att en regering, eller regeringsunderlaget, ligger under i förhållande till oppositionen i mitten av en mandatperiod. Skillnaden i Verian är 7,2 procentenheter, vilket är rätt stort men i Demoskop är det endast 5,7. Det är inte försumbart men det är heller inget som inte kan utraderas på några intensiva veckor och definitivt fram till nästa val.
En röd lampa blinkar förstås vad gäller Liberalerna och Kristdemokraterna som ligger under spärren. Men det är också något vi sett flera gånger förut. Vid varje val visar det sig att valrörelsens medieexponering - och inte minst stödröster - till slut pumpar upp de små partiernas decimaler så pass att de klarar sig. Detsamma gäller även Miljöpartiet.
Man får kalla det öppet lopp. Det finns inga större skäl för Tidöpartierna att oroa sig med anledning av de här siffrorna. Däremot kan det finnas anledning för Sverigedemokraterna att reflektera.
Sverigedemokraterna antingen sjunker (ned till 18,7 i Verian) eller ligger i stort sett stilla (19,9 i Demoskop) och det är en situation som i stort sett speglar dess öde sedan valet. Enligt Verian har Moderaterna återtagit platsen som det nästa största partiet.
Det här läget är ovanligt för Sverigedemokraterna. Ingen visste riktigt hur det parlamentariska experiment som var Tidöavtalet skulle falla ut i opinionen och hittills verkar det som om Sverigedemokraterna är det parti - i jämförelse med konkurrenten Moderaterna - som kommit till korta.
”Att det står en Sverigedemokratisk talesperson med vid den ena eller andra presskonferensen verkar inte hjälpa.”
Inte direkt på grund av avtalets former men sannolikt för att det är Moderaterna som genomför den politik kring invandring och brottslighet som Sverigedemokraterna så länge profilerat sig på. Att det står en Sverigedemokratisk talesperson med vid den ena eller andra presskonferensen verkar inte hjälpa.
Här bör man betänka att Sverigedemokraterna inte är ett maktparti som Moderaterna eller Socialdemokraterna. De är mer som Miljöpartiet i den meningen att de verkligen är genuint fokuserade på just sina identitetsfrågor. Om de problem Miljöpartiet och Sverigedemokraterna skapats för att adressera plötsligt inte skulle finnas, vore ingen gladare än de partiaktiva. Då skulle de göra något annat än hålla på med politik. De skulle inte ha seminarier för att försöka hitta ”en ny nisch” i det politiska landskapet, som andra partier.
En del Sverigedemokrater är nog ambivalenta. Det finns fog för en strategisk oro inför Moderaternas landvinningar men också för en innehållslig belåtenhet över den faktiska politiken. Eller så lägger man hur som helst i en högre växel i integrationsfrågorna. Något kommer nog att hända.
