M resonerar sig fram i Almedalen
I år koncentrerades politikerveckan i Almedalen kring onsdagen då både Moderaterna och Socialdemokraterna höll sina partiledartal. Ulf Kristersson valde i förmiddagssolen en lugn genomgång av vad regeringen åstadkommit hittills och vad som kommer härnäst.
Allra först talade han öppet och resonerande kring fångutbytet med Iran som inneburit att en dömd iransk krigsförbrytare släppts ur svenskt fängelse och två oskyldigt frihetsberövade svenskar släppts ur Irans ökända fängelse. Det kan tyckas vara en självklarhet att vi som väljare och svensk offentlighet skall vara delaktiga i ett sådant samtal. Men man bör faktiskt stanna upp inför det anmärkningsvärda i att vår statsminister håller en så öppen ton kring detta delikata ärende.
Det är långt ifrån självklart, ens i fullvärdiga demokratier, att en sådan sak skall dryftas i storgrupp, från ett av landets klassiska folkliga scener. Man kan lätt se framför sig att en annan statsminister från ett annat parti i vårt land skulle hålla korten betydligt närmare kroppen.
Kristerssons stil är ibland frustrerande för den som vill ha en stark ledare. Men när hans tid i offentlighetens mitt någon gång i framtiden är över lär vi se tillbaka på den i ett annat ljus. Resonerandet, att han ofta redogör för tankarna bakom sina vägval, är ett sätt att ta väljarna och demokratin på allvar. Det är en inbjudan till vuxen debatt. I en tid då många tappat tron på gemensamma sanningar och delar upp sina åsikter i offentliga och privata är det en värdefull motpol.
Kanske är det just i det postmoderna som många funnit sin längtan efter ledare med mer eller mindre demokratisk auktoritet, någon som kan betvinga det eviga gungandet och vägandet. Kristerssons samtalande stil är något annat, ett bevis på att det går att leda utan att vara dominant.
Men förslagen som lanserades av partiet under dagen handlade mer om dominans. Tvåtusenfemhundra övervakningskameror skall bli dubbelt så många, polisens fordon skall få använda de avancerade kameror de utrustats med. Allt för att förbättra bevisläget i områden där tryck från gängkriminella fått vittnen att tystna. Fler brott skall klaras upp, men framför allt, förhindras av övervakningen. Det handlar om att det ordnade samhället skall dominera även i utsatta områden.
Och prognosen ser god ut. Efter upploppen i samband med koranbränningarna för ett par år sedan har drygt hundrafemtio personer dömts till sammanlagt mer än trehundra års fängelsestraff. Nästan uteslutande tack vare videofilmer från allmänheten och polisen under kravallerna.
Dagens kamera- och analysteknik kan sätta hård press på kriminella. Det är möjligen så att det exceptionella efterspelet av koran-upploppen helt sätter stopp för den sortens brottslighet. Men även organiserad brottslighet, som är mer van vid att övervakas, kan få det svårare.
Kostnaden är förstås att kamerorna fångar även icke-kriminella på bild, och att de avancerade analysverktygen finns med i bakgrunden. Det är en risk som statsministern resonerat sig väger lättare än hoppet om att vinna tillbaka utsatta områden.