Annons

Minska SKR:s makt

Utredningen kartlägger den udda fågelns revir i offentligheten.
Ledare • Publicerad 25 juni 2024
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

I Sverige har vi kommunalt självstyre. Det betyder att kommunerna och kommunpolitikerna är ytterst ansvariga för den verksamhet som bedrivs där. Det är därför vi röstar i tre val när vi har nationell valdag: kommunval, regionval och riksdagsval.

Tanken är förstås att de som har hand om kommunernas verksamhet, skola, omsorg och ett par saker till skall finnas tillgängliga för människorna som påverkas av dem. Det skall vara kort avstånd mellan politiker och väljare.

Annons

Men så ser det inte alltid ut. Regeringen har ambitioner på politikområden som egentligen är kommunal kompetens. Det kan handla om former och faktiskt även om innehåll i skolorna. Kommunerna löser uppgifter som staten vill se förverkligade.

Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har skapat plats för sig själv i offentligheten.
Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har skapat plats för sig själv i offentligheten.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Denna styrning och samverkan har nu granskats i en omfattande statlig utredning. I den pekas organisationen SKR (Sveriges kommuner och regioner) ut som en udda fågel i sammanhanget. Det rör sig om en ideell förening som bildats för att samordna kommuner och regioner, men som tagit allt mer plats i offentligheten.

Det är frivilligt för kommunerna att vara medlemmar i SKR men det är svårt att avstå från att vara med. SKR har slutit sjutton överenskommelser med staten och har ansvar för att årligen slussa femtio miljarder kronor ut till kommunerna. Utredningen pekar på att SKR fått ett ”betydande inflytande” över beslutsfattandet på nationell nivå.

Det handlar om att SKR, som är en arbetsgivarorganisation, också bedriver opinionsbildning och kommunikation. När politiker i riksdag och regering vill veta vad som rör sig i Kommunsverige är det ofta SKR som bjuds in för att redogöra för den saken. Utöver detta har SKR fått en myndighetsliknande roll, men eftersom det inte rör sig om en offentlig aktör faller den inte under offentlighetsprincipen. Det gör det svårare att granska organisationen.

Staten betalade förra året ut hundranittio miljoner kronor ur statskassan till SKR för organisationens drift. Utredaren noterar att det är jämförbart med en medelstor myndighet. Men det är alltså en ideell förening. Utredaren rekommenderar att regeringar i framtiden slutar göra överenskommelser med SKR för att istället gå direkt till kommunerna eller använda riktiga myndigheter när man behöver bearbeta saker mer.

Det är inte så konstigt att organisationer sväller. Skapas det överskott hittar man ofta saker som verkar bra att göra med pengarna. Anställer man driftiga personer försöker de ofta utvidga sina uppdrag eller ”föra organisationen framåt”. För Sverige har det inneburit att vi begåvats med en riktigt märklig aktör i det offentliga, SKR.

Kansliet har ungefär fyrahundrafyrtio anställda och bedriver även opinionsbildning i Bryssel. Det är verkligen inte självklart att skattemedel skall användas till detta. Många kommuner har dessutom fyllt sina organisationer med egna kommunikatörer.

Regeringen har tidigare inlett ett arbete för att minska antalet myndigheter i Sverige. Att man nu dessutom försöker minska betydelsen av en aktör som beter sig som myndighet är lovvärt.

Jacob SidenvallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons