Oanvändbar lag
Migrationsdomstolen i Malmö har gjort något mycket ovanligt. I samband med att en ung asylsökande från Irak ges avslag förklarar rätten att den nya lagen om uppehållstillstånd för gymnasiestudier inte kan användas i sin helhet.
Det handlar specifikt om den del som Centerpartiet gjorde stor sak av att förhandla in i den rödgröna regeringens ursprungliga förslag. Socialdemokraterna och Miljöpartiet var ense om att det skulle krävas att den asylsökande skulle kunna göra sin identitet klarlagd, men det ändrades efter Centerpartiets insats som också fick igenom att det skulle räcka att bara ha ambitionen om att gå i gymnasiet för att få uppehållstillstånd.
Domstolen, som dessutom var förstärkt med ytterligare en rådman på grund av det principiella avgörandet, menade efter en lagprövning att sänkningen av beviskravet för identitet är för dåligt utrett och förankrat för att kunna användas. Därför prövade man istället om den asylsökande levde upp till det högre beviskravet, vilket han inte gjorde.
Det är svagt av regeringen och Centerpartiet att driva igenom en sådan lag utan att ta till sig av den tunga och träffsäkra kritik som remissinstanserna inkom med under våren. Det vittnar om en arrogans gentemot lagstiftningsprocessen. Samtidigt är det riksdagen som stiftar lagar. Domstolar skall inte sätta sig över de folkvalda i tillämpningen av demokratiskt beslutade lagar.
Det finns en stor frustration, både över gymnasielagen och dess tillkomst, men det får inte komma i vägen för en viktigare principiell diskussion. När Sverige antog Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter behövde vår lagstiftning anpassas till den. Det var inte oväntat, den rättspositivism som utformats i och präglat Sverige under lång tid kunde inte utan vidare sammanlänkas med den naturrättsligt grundade konventionen. Som en konsekvens av anpassningen togs det så kallade uppenbarhetsrekvisitet bort från regeringsformen. I praktiken innebär det att domstolar sedan tio år tillbaka har en utökad möjlighet att sparka bakut mot lagstiftning trots att den beslutats av riksdagen.
Det innebär i sin tur en öppning för politiserade domstolar. Gårdagens besked innebär en stor ”vad-var-det-jag-sa-seger” för framför allt Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna som med ett par undantag enades i att försöka stoppa förslaget i riksdagen. Så får det vara den här gången när flera remissinstanser och riksdagens lagråd slagit larm om den usla lagkonstruktionen men ignorerats. Nästa gång kan det dock handla om en lika politiskt kontroversiell mer korrekt lag som stoppas. Vem skrattar då? Och inser regeringen att man anträtt den vägen?
En annan sak som regeringen och Centerpartiet bör reflektera över är vad detta innebär för dem man försökte hjälpa. Den asylsökande har förstås möjlighet att överklaga till högre instans som får ge sin syn på saken, men det är inte säkert att den skulle göra en annan bedömning än Migrationsdomstolen i Malmö. I så fall innebär den dåligt genomförda sänkningen av beviskraven att man återigen låtit ett hopp om att få stanna tändas och släckas.