Ommöblering med kontinuitet

Det var en felställd frågeställning. Utrikespolitik handlar om policy, om politik och mål. Ministrar hämtas från politiken, inte diplomatin.

Det finns en annan anledning att tunga ministrar har en bakgrund om politiker. Statsråd som hämtas från riksdagen har en egen bas, brukar det påpekas. Den statsminister som plockar ministrar utanför riksdagen stärker sin egen ställning och blir mer presidentlik.

Men riksdagserfarna ministrar bärs också av idéer. De är färgade av övertygelse. Den som lett utskott är också van van vid pragmatism och kompromisser mellan partier. Ministrar som hämtas från de folkvaldas krets är således ett slags verktyg mot polarisering och ensidig konflikt.

Maria Malmer Stenergard som utsågs till ny utrikesminister har just bakgrund både som riksdagsledamot och minister. Ansvar och övertygelse förenas. De riktigt tunga utrikespolitiska meriterna liksom personliga kontakter saknas dock vilket snabbt påpekades, även om resorna till Bryssel varit många i tjänsten. Och med framgångsrika resultat.

Även i Moderaterna finns det historiska spänningar inom utrikespolitiken. En traditionell M-linje personifierad av tidigare stats- och utrikesminister Carl Bildt (och Billström) utmanas idag av en mer övertygelseinriktad hållning i framför allt Mellanösternfrågan. En linje som också är stark inom Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. I vilken tradition den nya utrikesministern själv står är oklart. Mitt under en mandatperiod står dock knappast större förändringar att vänta, även om ministern själv har stora möjligheter att sätta färg på utrikespolitiken.

Ingen kan däremot vända sig emot varken riksdagserfarenheten eller fackkunskapen när det gäller den nya EU-ministern, Jessica Rosencrantz som fram till nu varit ordförande i EU-nämnden - en post hon för övrigt fick sedan Hans Wallmark, länge omtalad som utrikesministerkandidat, blev ambassadör i Köpenhamn.

Men här finns också spänningar i regeringen att ta hänsyn till. Moderaternas biståndsskepsis står mot Kristdemokraters och Liberalers vilja att lägga om, inte minska, bistånd och att överlåta Sidapengarna till de mer effektiva organisationerna inom civilsamhället.

En mindre väntat men kanske politiskt självklar omläggning är rockaden mellan liberalernas minister. Johan Pehrson tar över Mats Perssons uppdrag som utbildningsminister. Och Mats P tar Johan P:s som arbetsmarknadsminister.

Byten av departement ska hanteras. Det tar tid att växa in i nya roller. Men för Liberalerna är det strategiskt viktigare att partiledaren syns i utbildnings och skolfrågor än att han får frågor om arbetslöshetssiffror.

Notabelt är också att Sverige har antagligen en internationellt sett ganska ung regering. Rutin väger inte lika tungt än idéer och kreativitet. Det är inget nytt mönster, men med regeringsombildningen blir det allt tydligare.