Statens stålar i Växjö
Regeringens beslut att bekosta studierna för polisstudenter kan få kännbara effekter för Växjö. Men kanske inte på det sätt man först tänker sig.
Det är förstås ett nytt kapitel som skrivs när staten beslutar att gynna vissa studenter framför andra. Den sortens favoriseringar har vi vant oss vid att reagera negativt på. Man skall vara rättvis och jämlik, särskilt som statsmakt.
Men varje tid har sina utmaningar. Just nu har vi mycket pengar och lite folk. Särskilt den sortens människor som söker sig till pliktyrken, de som har driv och läggning för att lyckas väl. Fast det gäller bara i förhållande till befolkningen i stort. Ansökningarna till polisutbildningarna är flerdubbelt fler än platserna. Tomma studieplatser är inte ett problem enligt lärosätena, flera av dem har avfärdat idén om statligt betalda studielån som onödig.
Ett problem med regeringens idé är att det öppnar för fler favoriseringar. Denna eller en annan regering kan nog komma på ytterligare yrkeskategorier som verkligen förtjänar att slippa studieskulder och så är budgivningen igång. Men är det så farligt? För varje årskull som går föds färre och färre barn. Det är inte dumt om staten försöker locka fler av dem till karriärer som bär upp samhället.
För Växjö och polisutbildningen här kommer förändringen först inte att märkas så mycket. Det är ju Plikt- och prövningsverket som avgör hur högt söktrycket faktiskt blir. Men för de enskilda polisstudenterna kan det bli skillnad. För även om studielån är relativt billiga lån skall de betalas tillbaka. Det är som lägst åttatusenfemhundra kronor per år. Det ger utrymme i hushållsbudgeten. Växjö mår bra av att fler i staden får mer pengar att röra sig med.
Och kanske viktigare. Det underlättar för att personer som redan har studieskulder söker sig till polisutbildningen. Därmed kan genomsnittsåldern på Campus stiga och polisen få fler anställda med bredare livserfarenheter. Men det kan också leda till att en lägre andel av polisstudenterna bor på campus.
Det avgörande är hur avskrivningen av studielånen utformas. För att få bäst effekt måste incitamenten göra så att fler som kommit in på utbildningarna stannar kvar och sedan faktiskt börjar arbeta som poliser. Den sortens kontrakt är inte så lätta att få till. Staten får nog ändå vara beredd på ett visst svinn. Alternativet är något i stil med franska främlingslegionens femårskontrakt, och jakt på desertörer.
Staten, genom regeringen, ser nu till att göra det mer attraktivt att ta ett jobb som stabiliserar samhället. Det är positivt. Kommuner och regioner har förstås inte samma budget- eller lagstiftningsutrymme för att göra samma sak för exempelvis sjuksköterskor. Men det skulle förvåna om detta inte är början på en trend.
För Växjö innebär det också ett ökat inflytande från staten. Sedan regementet lades ned i början av nittiotalet har andelen myndighetsjobb varit låg i Växjö. Offentligt bekostade polisutbildningsplatser är förstås inte statliga jobb. Men det är statliga pengar som landar i Växjö.
