Elektrikern tar över efter snickaren

Vi träffas i restaurangdelen på Kafé de luxe. Samdri har sin fasta plats i en hörna och där jobbar han med sin dator. Med stort personalansvar, runt 80 Växjöbor får sin inkomst eller delar av den från Kafé de luxe, finns det en del att administrera.

– Som anställd kunde man glida in här på fritiden utan att ta nått ansvar. Nu är man aldrig civil så att säga. Man finns där för personalen och samtidigt ska man vara ett föredöme.

Ändå tillbringar han i stort sett all sin vakna tid här.

– Till och med när jag varit ute och rest och kommer hem som brukar jag gå till restaurangen för att kolla läget.

Och då ska man veta att han i princip bor i restaurangen, i alla fall ovanpå den.

– Men jag har egen igång, skyndar han att tillägga.

Men sen visar det sig att han i stort bara sover där.

– Jag tränar på att bli bättre på att åtminstone käka frukost där, men vad gör man när det är så trevligt och sitta i restaurangen och prata med folk...

Det var förra året som Danne ”Snickare” Ronefors valde att hoppa av som ägare.

– Han hade tänkt lägga 4-5 år på krogen. Det blev åtta. Han är lite äldre och vill hinna med annat innan det blir försent. Men det var han som frågade mig om jag inte skulle ta hans plats. Och det långt innan ens de andra delägarna hade en aning om att han tänkte lägga av.

Danne Snickare var just snickare tidigare. Hade egen firma innan han sadlade om och började på Kafé de luxe. Han har bott i Växjö i hela sitt liv.

Han känner alla. Går man med honom på stan blir han hela tiden stoppad av folk som vill snacka.

Kafe de luxe blir av med en profil när han försvinner.

– Men nu kan han äntligen genomföra resan till Afrika som han drömt om.

Samdri började på krogen bara något år efter Danne, som började 2008.

– Det är lite oklart när jag började. Först klistrade jag upp affischer på stan. Då var jag inneboende hos Nils (Hector, också delägare). Jag var även med i ett folkrockband i Tingsryd. Pink Chilis. Vi var förband till Hoven Droven på Kafé de luxe. Sedan började jag i garderoben. Jag arbetade mig uppåt. Disken, luncher, baren, serveringen, den vilande gräddhyllan och 2013 var jag restaurangchef.

Han hade drycker som specialintresse. Lärde sig allt om öl och sprit, som var stort på Kafé de luxe. Men han nöjde sig inte med det.

– Öl kändes ändå en smula smalt. Så jag sökte och kom in på en sommelierutbildning i Malmö, Gustibus. Innan dess hade jag knappt ens smakat på vin...

Uppenbarligen var Samdri en flitig elev som hade talang för det där med vin. För han lyckades skaffa sig en praktikplats på Noma i Köpenhamn. Danmarks kanske bästa krog. Med världsrykte. Fyra år i rad har Noma utsett av San Pellegrino till världens bästa restaurang (första gången 2010).

- Många vinresor, säger han blygsamt som förklaring till den saken.

Men jobbet han sedan fick gick inte heller av för hackor.

- 2014 fick jag jobb på Daniel Berlins krog. När den sedan fick en stjärna i Michelin rankades den som en av världens bästa krog. Och den låg på Österlen! Men jag hade nog aldrig fått den där praktikplatsen på Noma utan en rekommendation från Jonas här, som också är delägare med förflutet just på Noma.

Han säger att han lärde sig mycket på de två stjärnkrogarna. Inte minst när det gäller hur viktig gästen är.

– I Köpenhamn lärde jag mig hur viktigt det var att kunna läsa gästen. Alla med olika behov. Från den japanske matbloggaren till paret som firar silverbröllop.

Man kan undra hur han hamnade i allt detta. Mitt i gastronomins epicentrum. Tillfälligheter, är ett ord som ligger nära till hands.

– Det fanns ingen plan annan än att jag gick elprogrammet på gymnasiet och praktiserade på två olika företag här i Växjö. Men det var ett monotont jobb. Det var i den vevan som jag började hänga på Kafé de luxe. Hoppade in lite här och där. Jag fick smak på det. Det var så mycket roligare än nåt annat jag hade gjort hittills i livet. Sämre betalt, men f-n så mycket roligare.

Samdri rättar till hatten. Ett plommonstop. Som om han vore på väg till en audition för Empire Boardwalk. Jag frågar om han imiterar Plura?

– Hahaha, nej även om han lirat här. Det började med att jag gillade att ha hattar och mössor, samtidigt som det inte funkar om man jobbar på en krog. Men sedan var jag på en maskerad och hade på mig just den här hatten. Sedan dess har jag burit den.

En annan sak som spelat in är vänskapen mellan Nils och Gustavs föräldrar och Samdri.

– De kände varandra. En gång skulle mina föräldrar passa Hectorfamiljens hus i Uråsa. Mamma var gravid då. Och faktum är att jag alltså kom till världen där.

Nu är han en del av bröderna Hectors underbara värld. Delägare i en koncern som i dag omsätter 55 miljoner om året (2016 års siffror). Kafe de luxe imperiet innehåller även Malmö krogarna Grand och Far i hatten där för övrigt Ark-mannen Martin Axén också är med (han är dessutom kusin med Gustav  och Nils).

– Jo jag såg dem allt på Uråsafestivalen Fast de är nog det enda band som inte lirat här. Mo och Melody Club har, men inte de...

Hur ser ditt jobb ut nu?

– En massa ansvar. Servis, bar, disk, dryckesavdelningen, matsal... Ja allt utom musik och mat, skulle man kunna säga. Mycket personalansvar. Det gäller att inte komma sur till jobbet, som du förstår...

Framtiden?

– Ja ja tänker definitivt inte vända upp och ner på det här. Men det finns såklart saker jag har tagit med mig från Noma och Daniel Berlin som man kan tillämpa här…