tisdag 16 mars 2010
tisdag 16 mars 2010
Böcker 2009-05-07 | Uppdaterad 2009-05-07
Charlotte RocheFoto: Jochen Schmitz
Bok: Våtmarker. Översättning: Christine Bredenkamp
Författare: Charlotte Roche
Förlag: Wahlström och Widstrand
En miljon sålda ex i hemlandet Tyskland och i vår ges den ut i 25 länder. Charlotte Roches debutroman Våtmarker har slagit igenom med ett brak. Eller ett klafs kanske. Jag börjar läsa men måste nästan genast lägga ner boken, ta ett djupt andetag och sedan fortsätta. För äckligt, äckligt är det att kastas rakt in i en mycket detaljerad beskrivning av huvudpersonens enorma och kliande hemorojder, druvklasen kallar hon dem.
Hon är Helen, 18 år, inlagd på sjukhus efter att ha skadat sig under så kallad intimrakning. Hon skar sig i ena skinkan, helt enkelt. Läkaren erbjuder sig att även ta bort hemorrojderna och Helen samtycker och blir kvar på sjukhuset några dagar. Där får hon tiden att gå genom att fundera på sex, onani, kroppsvätskor och inmundigandet av dessa, på rakning och hygien. Sin hygienbesatta mor.
Hon tänker på sina skilda föräldrar, hon vill att de ska återförenas och gör allt hon kan för att förlänga sjukhusvistelsen så att föräldrarna kan träffas och sedan mirakulöst återförenas.
Hon driver upp avokadokärnor. Hon funderar över ett barndomsminne ingen någonsin bekräftat. Bilden av hennes mor och bror på köksgolvet, bredvid gasspisens öppna ugnslucka.
Hon flörtar med sjukskötaren Robin. Han fotograferar hennes nyopererade stjärt eftersom Helen vill se hur den ser ut. Öppet kött.
Helen räds intet kroppsligt. Allt som lämnar hennes kropp, snor, morgongojset i ögonvrån, vaginalt sekret. Allt mumsar hon med glädje i sig.
Hon sätter en stolthet i att sprida sina egna bakterier och ser också till att få i sig så många främmande sådana som möjligt. Hon rullar sina egna tamponger av toalettpapper och lägger dem på golvet när hon går på offentliga toaletter?–?och använder dem igen. Hon träffar ofta sin gynekolog och har en mycket frisk vagina. Hon är stolt över dess tänjbarhet, likaså sin slutmuskels.
Nåväl. Ni fattar. Boken är riktig äcklig. Den är också riktigt rolig. Helen är liksom en käck och frejdig tös. Glad och fri. Samtidigt rymmer hon mycket sorg. Boken är välskriven, intelligent, med många överraskningar.
Berättelsen är befriande och tragisk på samma gång. Slutet är öppet, men antyder att Helen ändå läkt några sår, både i själ och stjärt. Men just mot slutet har jag invändningar, boken börjar chockartat och bra, sedan löper den fint mot ... tja, mot vad? Och nej, det är ingen spekulativ bok.
Charlotte Roche låter Helen bryta alla kvinnliga tabun man kan tänka sig. Det heligaste vill jag inte ens avslöja, för att inte förstöra läsningen. Ironiskt nog ser författaren på förlagets bilder lika vän ut som Audrey Hepburn i Frukost på Tiffanys. Storögd rådjursblick under mörk lugg. Holly Golightly var å andra sidan inte heller så oskuldsfull som hon verkade.
Våtmarker är en roman med ett budskap. Ja. Men man kan strunta i det och bara låta sig förföras och förfäras av en kvinna som införlivar burleskeriet i sin sexuella vardagspraktik. Genom att se sig själv som fullkomligt normal och oss andra som sanitetsbesatta fånar, så tja?–?då blir vi kanske just det. Vad är normalt? Vem är normal? Vem bestämmer det? Vi kanske inte onanerar med avokadokärnor. Men vem vet inte hur snor och en hel del annat smakar?
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (28 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
