fredag 30 juli 2010
fredag 30 juli 2010
Böcker 2009-11-12 | Uppdaterad 2009-11-12
Foto: Terese Andrén
Undersökningen. Eller When I woke up this morning I felt so gay.
Kristina Hultman
Modernista
Läs också: Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf.
Hur ska jag ens börja beskriva denna bok som är roman, dagbok, rapport i ett? På nästan 600 sidor. Kaxigt för en debutant. Kristina Hultman börjar i ett innan. Hoppar sedan till sitt nu. Innan var det man och två barn och hus i finförort. Nu är hon skild och nyutkommen lesbisk på Söder. Men innan innan inleder Kristina Hultman med att påpeka att "människorna och händelserna som jag skildrar här är in i minsta detalj uppdiktade och anpassade efter min berättelse".
På sidan 575 får vi veta att detta är hämtat från en annan bok med samma titel. Per Olof Sundmans Undersökningen. "Jag snor det, tänker jag." Så kanske brasklappen är bara ännu ett citat och inte menat som en programförklaring?
För Kristina Hultman beskriver massor av kända feminister och flator och författare, alla bara lätt förklädda. Den kända queerprofessorn med kort grått hår heter Rosa Stridh till exempel, en vitsig vändning på Tiina Rosenberg. Såtillvida är Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay en riktig nyckelroman. Men det blir tröttsamt med en till "nej jag hittar bara på"-roman när det uppenbarligen inte alls ligger till på det viset. Jag förstår att Hultman vill ha sin konstnärliga frihet. Men det hade varit ärligare att låta bli att låtsas att alla personer är sprungna ur författarens fria fantasier. Och stå för att detta blir årets snackis för landets alla lesbiska som kommer att kasta sig över boken för att se om de är med.
Bokens huvudperson Clara Örtengren delar Kristina Hultmans bakgrund och erfarenheter och boken är skriven utifrån ett jag. Hon befinner sig mitt i vardagen och vi läsare befinner oss mitt i jagets huvud, eller anteckningsbok. Tankar tankar tankar. Om allt. Det är vardag och inköpslistor och barnen och färgringen på eltandborstens löstagbara borsthuvud. Det är en miljon latte på kaféet Tullys på Götgatan. Det är iakttagelser av medresenärer på tåget till Malmö där Claras flickvän bor. Och allt filtrerat genom detta: förut var jag heterosexuell radikalfeminist. Nu är jag ... lesbisk. Och jo, feminist med. Men kanske mer nyfiken på prefixet queer än radikal. Ett skifte av identitet, en orm som ömsar skinn.
Vad betyder allt det gamla vanliga nu? Hur leva i världen med en ömtålig lesbisk jagbild i vardande? Hur förhålla sig till blickar, koder, personer, känslor? Kristina/Clara gör sin komma ut-resa. Den stora omvälvande första lesbiska förälskelsen. Slutet på den och tillhörande kris. Sedan uppbyggnaden av en egen lesbisk identitet. Sökandet efter spår hos ungdomens pojkvänner, var de inte lite feminina?
Samtal med flickvännen Fredag. Ja hon heter Fredag, för att det är hon som gör så att Clara överlever på den nyupptäckta, mörka kontinenten. Kvinnokontinenten. Med Fredag skapar Kristina/Clara/Crusoe sig ett fungerande lesbiskt liv som en stabil femmeflickvän. En identitet som införlivar Claras moderskap på ett inte oproblematiskt men fungerande sätt.
I boken finns också Beställaren. Beställaren av den undersökning som boken är. Och ja, Kristina Hultman har berättat i en intervju att hon blivit ombedd av en förläggare att skriva om detta. Att komma ut i mogen ålder.
Undersökningen är pratig. Ordrik. Hultman räds inte det triviala. Det är som om hon gräver guld. Bara hon skriver sig ännu längre ner i textsjoken så ska hon hitta pudelns kärna där, något slags sanning. Om sitt lesbiska jag. Om den lesbiska communityn. Om medie- och kultursverige. Om feministkulturen. Mitt i ordmassorna: "Clara till Clara: "Nej! Du kan inte skriva om allt. Vänd bort blicken. Försök fokusera på det som är viktigt." "Clara till Clara: Men vad fan är viktigt då?"
Något som känns riktigt bra, och ganska ovanligt, är att mitt i allt det här undersökandet av den lesbiska kulturen och ett nyfött jag, så finns här också plats för världen. Världen och politiken. Det får mig att tänka på sjuttiotalets litteratur i allmänhet och Maja Ekelöfs Rapport från en skurhink i synnerhet. Maja Ekelöf är djupt engagerad i sin politiska samtid och i den internationella politiken, samtidigt som hon själv knappt får sina hårt hopslitna pengar att räcka till det nödvändiga. Riktigt så längt sträcker sig inte Hultman, men det är ändå något med känslan, vridandet och vändandet, reflekterandet. En annan bok jag, kanske lite felaktigt, tänker på under läsningen är Martina Lowdens Allt. Hon tänker också, gör listor, skriver vilka böcker hon läser, vilka artiklar och tidningar. Eller så är det bara för att hon också debuterade på samma förlag med en lika tjock bok. Om ett jag som också var lesbiskt på Söder, eller i alla fall Stockholm.
Undersökningen är inte en bok att stressa igenom. Nog för att den är inte är tung att läsa, tvärtom mycket enkel och läsartillvänd. Ofta med direkt tilltal som "Jag vet att det låter poetiskt. Det är fan poetiskt. Ni kan ju kolla själva." Hultman omfamnar allt och även sina läsare. Förklarar och förklarar. Det blir proppfullt av alla ord och läsaren kan behöva hämta andan då och då. Själv trivs jag fint bland Undersökningens alla funderingar och efter några hundra sidor börjar Clara/Kristina kännas som en gammal vän. En pratglad vän som man blir lite trött på ibland men ändå inte skulle vilja vara utan.
Verkligen oväntat att Smp skulle komma med en bautarecension av Kristina Hultmans debutbok. Vem hade väntat sig detta? Kul att ni överraskar. ;)
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (22 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
