• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Ruinromantik

Kultur & Nöje 2009-01-17 | Uppdaterad 2009-01-17

" ...I koksverket kan man gå in i rökgångarna under en av skorstenarna. Här är det numera svalt och fuktigt. Det dunkla utrymmet och de välvda tegelväggarna för tankarna till katakomber och källargångar. Inifrån rökgången kan man se upp genom den 90 meter höga skorstenen. I en liten cirkel högt ovanför lyser himlen. Att kunna stå här i hjärtat av ett nu stilla och tyst maskineri förstärker känslan av att befinna sig i ett postindustriellt tillstånd."Foto: Robert Willim vid Zollverein, Ruhrområdet.

Robert Willim. Foto: Jan Bovin

BILDSPEL

• Se Tina Perssons bilder på övergivna platser

LÄNKAR

• http://industrialcool.net/blog
• http://rostsverige.blogs.se/
• http://www.abandoned-places.com/thumbnails.htm
• http://www.jornmark.se
• http://www.pringleart.com

I Ruinromantikens spår från 1800- talet till modern ”brandscaping” för postindustriella fabriker och försköningen av desamma genom nya lockande användningsområden belyser Robert Willim den trend som han gett namnet Industrial Cool. Hans analys finns i utvidgad form på nätet under adressen
www.industrialcool.net.
”Med industrisamhällets avveckling följer en ny ruinromatik. Över hela västvärlden blir slitna tegel­fasader och rostbruna maskinhallar till nya utflyktsmål, gallerier, kaféer eller trendiga arbetsplatser. Samtidigt skapas nya industrilokaler, där besökarnas intryck är lika viktiga som den tillrättalagda produktionen.”
I sin analys utgår Robert Willim ifrån tre delar, som var och en anknyter till hans benämning ”postindustriell esteticering”: iscensatta fabriker, återuppståndna fabriker och, som en relaterande del: lockelsen hos industriruiner, ”om hur övergivna industrimiljöer blir en del i en utbredd ruinturism”.
På ett lättillgängligt språk och med stark personlig närvaro i texterna lyckas han förmedla sin analys och skapa funderingar hos mig som läsare och interaktiv läsare, genom att jag aktivt kan söka mig fram till videofilmer, ljudfiler, konstnärliga projekt etcetera. Här hittar man länkar till fantastiska bildgallerier av vår tids förfall.
På webben har boken fått sitt eget soundtrack; Robert Willim är förutom etnolog även verksam inom nya medier, och har inom Industrial Cool (IC-projektet) deltagit och samverkat i en rad olika konst-och forskningsprojekt, tillsammans med bland andra musikern och producenten Håkan Lidbo och videokonstnären Anders Weberg, skivbolaget 23Hz med flera.
Industrial Cool kan läsas från nätet eller i bokform. Sedan kan man med nöje ge sig ut på de många olika länkar som erbjuds, inte minst inom fotograferandets konst. Här finns franska, japanska, tyska, engelska sajter med förskönande bilder i urbana miljöer. Under rubriken Sönderfallets lockelser ger Willim exempel på svenska fotoexpeditioner i vårt eget land. Den gamla kampanjen Håll Sverige Rent känns lika avlägset och nostalgiskt som det svenska folkhemmets framtidstro och ideal. Kika på bloggen Rostsverige av Niklas Gustafsson och Karsten Östlund, eller i sammanhanget förra årets uppmärksammade fotobok Övergivna platser, av Jan Jörnmark, som Willim refererar till.

Under rubriken iscensatta fabriker uppehåller sig Willim i ”den transparenta fabriken”, Volkwagens bilfabrik i Dresden. Han beskriver hur en guidad tur kan gå till, och han förklarar arkitekten Gunter Henns mål med denna transparenta fabrik där montörerna i kliniskt vita rockar utför sitt arbete inför publik bakom glasfasaderna. Industrin ska göras fascinerande och trollbindande. ”Industrin kopplas samman med konsumtionens drömvärldar.”
Men, vilket Willim påpekar i sin analys, de moment som inte passar in för en nyfiken publik (eller uttråkad), är tillverkningsmoment av litet grövre slag och med bullrigare inslag. De får besökaren inte se. Däremot får kunden som beställt sin bil tillträde till den del som kallas ”Kristallkatedralen”. Här sker det moment som i bilproduktionen kallas bröllopet (Die Hochzeit), skriver Willim. Det är då bilens chassi möter bilens kaross. Mig veterligen en term lånad från alkemin, (det heliga bröllopet), vilket säger en hel del om språkfokuseringen på det känslomässiga och det rituella. Produkterna närmast fetischeras, skriver Willim, och återger att transparensen inte är total: det handlar om att skapa en aura av exklusivitet kring produktionsprocessen.
Det blir verkligen absurt paradoxalt när man tänker på vad bilindustrin står för: å ena sidan individua­litet och flärd, men å andra sidan kollektiv miljöförstöring.
Det senare är ju vad fabrikstillverkning traditionellt också står eller har stått för, jämte relativt lågavlönade, monotona arbeten utförda av en arbetarklass som inte längre får lov att synas, i alla fall inte i det kommersiella medielandskapet. En av de viktiga slutsatser som Willim gör i sin analys är att allt fler människor i västvärlden får en distans till industrin. Det skapas en närhet till industrins materiella värld, den fysiska platsen, emedan den till innehållet estetiseras och fyller helt andra funktioner.
– De iscensatta fabrikerna döljer effektivt industrins mörka sidor. Opassande inslag i industriella brandscapes sorteras bort. Distansen är förutsättningen för estetiseringen, påpekar Willim.

Ett av Europas tidigare ökända och smutsiga industriområde, Ruhr, med sin kolbrytning och enorma koksverk Zollverein, visar i dag upp ett helt annat ansikte. Besökaren kommer visserligen till ett (giftsanerat) industriområde, men här pågår inte längre bullrigt industriarbete utan nöjesrelaterad rekreation på de enorma ytorna. Här finns till och med ett litet pariserhjul för barnen och en badpool, arkitektritad och baserad på ihopfogade fraktcontain­rar. (När jag var mycket ung trodde jag att vi alla snart skulle dö på grund av Ruhrområdet.) 2001 utsågs Zollverein till industriellt världskulturav av UNESCO, och Ruhr har utsetts till europeisk kulturhuvudstad 2010. Zollverein har blivit en symbol för det nya postindustriella Ruhrområdet och ett typiskt exempel på industriell omstrukturering, skriver Robert Willim i sin kulturanalys.

Cool kan betyda någonting som är ”häftigt”, i sammanhanget en upplevelsebaserad företeelse, där konsten, musiken, dansen eller teatern ersatt innehållet i de gamla industriarbetsplaserna. Men ”cool” kan också stå för betydelsen kall. En kall fabrik, någonting avstannat, nedmonterat: en död fabrik som blivit till ruin.
Robert Willim växte själv upp i Strömsnäsbruk. I anslutning till det numera nedlagda pappersbruket fanns en del spännande miljöer att upptäcka som barn, säger han. När han blev äldre arbetade han några år på Traryd Fönster. Han säger att han själv har en viss fascination för ruiner men att han i första hand varit intresserad av att förstå samtiden och de processer som pågår i samhället.
Han betonar att tanken om att vi lever i ett postindustriellt samhälle riktar blicken åt ett visst håll, och associerar det industriella med dåtid, samtidigt som vi trots allt i hög grad är beroende av industriell produktion (även om den ofta numera sker på för oss avlägsna platser i till exempel länder med lägre löner).
Tina Persson

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: