Dan Magnusson: Därför går Östers IF och Vito Stavljanin skilda vägar
När Vito kontrakterades som sportchef i Östers IF för tre år sedan var det en värvning som gav eko i fotbolls-Sverige. Under tretton år som chefsscout i Malmö FF hade Vito hunnit skaffa sig både kontakter och respekt.
I samband med att Stavljanin presenterades på Visma Arena sommaren 2021 kommunicerade föreningen följande mål: ”Östers IF har satt upp två huvudsakliga målsättningar i sin verksamhetsplan. Att föreningen 2025 skall vara ett etablerat allsvenskt lag och en av de främsta föreningarna i landet när det gäller spelarutveckling.”
Då låg Öster sex poäng från positiv kvalplats i Superettan.
Nu, två tränare och drygt 20 nyförvärv senare, ligger Öster marginellt bättre till. Två poäng från positiv kvalplats i samma superetta.
Jag antar att Vito Stavljanin, precis som många andra, känt viss frustration över det.
Apropå ovan nämnda aktiviteter på transfermarknaden bör sägas att fler personer än sportchefen fattar beslut kring värvningar av spelare. Att ta in ett nyförvärv mot en tränarens vilja är till exempel väldigt mycket mer undantag än regel.
Det Stavljanin framförallt bidragit med under sina tre år som sportchef i Östers IF är alltså inte en markant förbättrad tabellposition – men däremot många sköna, tvåsiffrigt antal, miljoner in till klubbkassan tack vare spelarförsäljningar.
Den största delen av dessa pengar, tillsammans med en del överskott från andra verksamheter, har dock plöjts tillbaka ner i den sportsliga verksamheten.
Men, tvingas jag konstatera, med begränsad positiv effekt.
Apropå ekonomi har föreningen sedan 2021 fått in två externa miljoner varje år till sin elit- och akademiverksamhet. Efter 2025 är det slut på detta kassatillskott.
”Klarspråk kan ibland landa fel och i förlängningen påverka förtroendet åt båda håll.”
När jag pratade med Öster-ordföranden Jonas Karlsson för en dryg vecka sedan sa han: ”Vi ska förstås göra allt för att få fram nödvändiga ekonomiska medel även framöver - men vi kanske inte ska lägga dessa resurser på samma saker som vi hittills lagt resurser på.”
Och nu kommer beskedet att sportchefen valt att avsluta sitt uppdrag i Östers IF.
Därmed uppstår en lucka i organisationen, men lucka som jag anser måste täppas till. En förening som Östers IF måste ha en person som är sportsligt ansvarig, oavsett om man kallar honom sportchef, manager eller något annat.
Att beskedet om Stavljanins avgång kommer nu, när Östers IF rent tabellmässigt har en bra chans att nå Allsvenskan 2025, är på sätt och vis logiskt om man enbart ser till praktiska faktorer.
Transferfönstret är stängt och jobbet inför nästa säsong har inte kommit igång på allvar. Att Vito nu tackar för sig påverkar alltså verksamheten mindre än om han hade lämnat tidigare, eller senare.
Men den stora frågan är förstås varför skilsmässan blivit ett faktum?
59-årige Vito Stavljanin är en person som alltid säger vad han tycker – på gott (oftast) och ont (ibland).
Övriga personer med sportsligt ansvar i Östers IF, som huvudtränaren Martin Foyston, brukar också vara tydliga med sina åsikter.
Men klarspråk kan ibland landa fel och i förlängningen påverka förtroendet – åt båda håll.
Vi som bevakar Östers IF utifrån har förstås begränsad kunskap om vilka orsaker som ligger bakom beskedet att Östers IF nu får gå vidare utan Vito Stavljanin ”i laget” – men uppenbarligen har Stavljanin, och troligen även Östers IF, känt att ett uppbrott var nödvändigt.
