Från intensiven till comeback i rallyfart

Robin Sandberg och Mathias Bengtsson, Ryds MK respektive Grimslövs MS, ville mycket och inget bromsade deras Toyota Corolla i jakten på SM-guldet. Tyvärr.

I 144 knyck brast pedalen och de gick i clinch med terrängen, voltade rejält och hamnade på olika nivåer i vårdkedjan. Mathias högst upp, närmast himlen, på Linköpings Universitetssjukhus. Kartläsaren från Virestad har några suddiga minnen av kraschen – precis innan lungan punkteras, revbenen knäcks och nacken bryts. Ett kvartal och en hjärtinfarkt senare är han på banan igen.

– Jag kom ihåg att han sa nåt om att bromsen inte tog och jag tittade ner mot Robins fötter. Jag tänkte att nu kommer det göra riktigt ont här. Sedan började vi rulla, gruset yrde och jag kände första smällen. Jag minns också att räddningspersonalen jobbade med tigersåg för att få ut mig. När jag vaknade på akuten såg jag fruktansvärt mycket folk i gröna sjukhuskläder, plus min fru och dotter. Då förstod jag att det var allvar.

Robin Sandberg kom däremot inte ihåg någonting när han vaknade upp ur dimmorna.

– Jag stirrade rakt upp i intensivavdelningens armatur. Men jag mådde rätt okej. De hade skickat i mig rejält med morfin, och olyckan var som bortblåst, säger rallyföraren som växte upp i Väckelsång, bor i Växjö och tävlar för Ryds MK.

Vi träffas i Eneryda där Mathias driver ett byggföretag och där rallystallet Team Nybe har sin bas.

Duon var verkligen riktigt illa ute i East Sweden Rally den där septemberlördagen då hela mästerskapscirkusen skulle avgöras. Ändå vaknade kronobergarna upp som sammanlagda silvermedaljörer (klassen trimmat 2wd) i varsin säng på Linköpings Universitetssjukhus. Robin Sandberg med bruten arm och illa tilltygad hand. Co-drivern i ännu värre skick.

– Jag tappade puls och andning, så till slut fick de strunta i mina smärtor och slita mig ur bilen så fort som möjligt för att helt enkelt hålla liv i mig. Det var rätt brutalt när de tryckte ner en slang i lungan för att fixa ventilationen, berättar Mathias Bengtsson.

Förutom punkterad lunga hade han bruten nacke, brutet skulderblad samt flertalet revben knäckta.

Under transporten till sjukhuset krisade det rejält även för Robin Sandberg.

– Jo, jag hade änglavakt. Jag började må illa och fick uppstötningar, men som tur var hade ambulansen speciell intubationsutrustning, så de kunde hålla luftvägarna fria. Det räddade mig, säger han.

Robin fick lämna sjukhuset efter några dagar. Mathias flyttades till Ljungby och blev kvar i sammanlagt två veckor.

– Jag började jobba igen. Egentligen alldeles för tidigt och alldeles för mycket. Hemma stupade jag i säng – jag arbetade och sov helt enkelt, fortsätter Mathias.

Svenska Bilsportförbundet hade nyligen en träff i Jönköping, med fokus på säkerhet. Robin och Mathias var inbjudna. Hade de inte förstått allvaret i situationen tidigare, så begrep de definitivt när de fick händelseförloppet rekapitulerat av räddningspersonalen. De har även träffat åskådarna som var närmaste vittnen, för att bearbeta och gå vidare.

– Det var en rätt otäck känsla att få det där scenariot uppspelat igen. På något sätt var det både jobbigt och nyttigt att höra historien, säger Mathias.

Han skaffade en crosstrainer, en träningsmaskin, för att komma i form efter skadan. Men det gick trögt, riktigt trögt.

– Första gången jag klev upp på den rusade pulsen upp i 155 bara efter någon minut.

Kort senare, närmare bestämt 13 veckor efter olyckan, sa kroppen ifrån.

– En dag på väg till ett möte kände jag hårt tryck över bröstet och att det liksom strålade upp i käken. Det var obeskrivligt – rena dödskänslan faktiskt.

Via Ljungby lasarett bar det vidare i akuttransport till Karlskrona med konstaterad hjärtinfarkt och nya räddningsinsatser.

Ytterligare en tid har gått, och nu blickar rallypolarna framåt. Teamet bygger två nya bilar och Robin Sandberg och Mathias Bengtsson planerar för comeback.

– Det här var första säsongen i samma bil, och trots allt den rallymässigt roligaste och bästa för min del. Men det är ju inte såhär man vill sluta karriären. Redan på sjukhuset, någon dag efter olyckan, pratade vi om att tävla igen, säger Mathias Bengtsson.

Nyligen bytte han klubb till Älmhults MK. Där har tonårsdottern så smått inlett sin karriär och där pågår förberedelserna för South Swedish Rally i maj för fullt. SSR, som är den tredje SM-deltävlingen 2018, är också teamets stora mål. Då ska Robin och Mathias sitta i ny bil och forsa fram i hemmaterrängen. Kanske är de tidsoptimister, men just det är väl vad hela rallysporten handlar om... att ha bråttom till nästa mål.

– Plötsligt har fysträningen blivit viktigare än någonsin. Jag är fortfarande inte återställd i min arm, men det blir bättre och bättre och jag känner att jag blivit mycket starkare bara sedan årsskiftet. Sedan är det en helt annan sak hur vi reagerar mentalt när jag trampar gasen i botten på första tävlingssträckan. Kanske spelas allt upp i revy igen, säger Robin Sandberg.

Så grubblar han lite. Det lyser någon typ av revanschlusta i ögonen.

– Egentligen hade det varit skönt med en tävling i kroppen innan sydsvenska i maj. Vi får se, men vi är på rätt väg. Jag körde motocross tidigare, så jag har fått mina smällar. Den värsta var när jag kvaddade knät 1987 och fick gå i gips i två månader, men det går ju ändå inte att jämföra med det här, fortsätter han.

Robin ser plötsligt allvarsam ut.

– Vi såg ju bilen ett tag efter olyckan och det var ingen vacker syn. Då hade de ändå sanerat den från blod. Folk i teamet har berättat att den var som rena slakthuset. Men här är vi, och vi har livet i behåll, säger han.

– En bromspedal som brister – det ska egentligen inte kunna hända. När vi kommer tillbaka gör vi det i Sveriges säkraste tävlingsbil, lovar Mathias Bengtsson.

– Det gäller att ta tillvara på livet, och det finns inget roligare än att köra rally. Ja, och så blev vi ju snuvade på SM-guldet, säger Robin Sandberg.