Här öppnar man dörren med ett chip

Idén lanserades vid ett evenemang i höstas, där syftet var att utforska nya digitala tekniker.

– Chippningen var en av de saker vi fastnade för, så vi erbjöd det till våra medarbetare och många hoppade på. Det var ett sätt för oss att jobba med vår nyfikenhet, förklarar Alexander Huber.

85 anställda har valt att få ett chip insatt. Nu används det både till att öppna dörrar, köpa mat på jobbet och logga in på skrivarstationerna.

– Att slippa passerkorten är en ganska stor förenkling för många inklusive mig själv, för jag har ganska lätt att glömma det, säger Huber.

TT: Har du någon nytta av det utanför jobbet?

– Än så länge inte tillräckligt. Jag hade gärna sett att jag kunde åka tunnelbana, resa och betala med det här. Men det är konsumenten som avgör, och blir kraften i det tillräckligt stor kommer det att kunna lösas.

För Alexander Hubers egen del var beslutet att sätta in ett chip inte på något sätt dramatisk, och ingreppet var smidigt.

– Man känner ett lätt obehag, ungefär som en spruta, det var allt. Och om jag inte vill ha det kvar kan jag alltid ta ut det.

Däremot har chipen fått honom att fundera över vad tekniken kommer att innebära för framtiden.

– Det väcker ett intresse för vad den kan möjliggöra, och vad nästa steg kan vara? Själv hade jag inga större betänkligheter, men jag kan tänka mig att det fanns medarbetare som behövde fundera både en och två gånger. Men det hela är naturligtvis frivilligt.

TT: Är det någon som ångrat sig?

– Nej, det är det faktiskt inte. Men gör någon det är det lätt åtgärdat.

Det fanns däremot invändningar: En del avstod för att de kände obehag inför ingreppet medan andra var bekymrade över datasäkerhetsaspekten, säger Huber.

– Processen är olika för olika personer när det gäller att ta till sig ny teknik. Men ett chip i handen gör självklart inte att företaget vet var du är någonstans, lika lite som ett passerkort gör det. Däremot triggar det många intressanta samtal om vad tekniken kan göra för oss.