Daniel Enestubbe: Tifot satte tonen – Lakers bäst i Småland med stil och finess

Småländsk stil och finess – vårt recept för evig success.

Dessa ord var basen ett vackert och mäktigt tifo, med de fyrfaldiga svenska mästarna Henrik Evertsson och Robert Rosén makalöst snyggt avbildade som illustration till budskapet.

Lakers tifogrupp håller precis som laget de lever för högsta klass och jag har noterat att budskapen de förmedlar ofta har en bra tajming.

Tajmingen var perfekt under denna den första fullsatta Vida Arena-kvällen för säsongen.

Växjö Lakers mot HV71.

Smålands två bästa lag.

Före 1995 var vårt landskap kanske inte en vit fläck på elitseriekartan men i alla fall inte mycket mer än så.

Men sedan den där överraskande skrällvåren när HV71 trotsade alla odds och vann det SM-guld jag fortfarande betraktar som det mest överraskande har svensk hockey gått in i en era där Småland varit den största maktfaktorn.

Sedan 1995 har HV71 och Växjö Lakers lagt beslag på praktiskt taget vart tredje SM-guld: 1995, 2004, 2008, 2010, 2015, 2017, 2018, 2021 och 2023.

Vi har sedan fyra säsonger tillbaka tre lag i den högsta serien och i underliggande Hockeyallsvenska huserar i dag fyra andra i städer där dialekten domineras av tungrots-R.

Tifobudskapet ljuger inte.

Sett över tid har Småland åstadkommit massor med både stil och finess – med Växjö Lakers som överlägsen herre på täppan sedan klubben klev upp i SHL för drygt tolv år sedan.

Trots att Lakers och HV stött på varandra vid 50-talet tillfällen har fortfarande inte den där hätska och nästan hatiska rivaliteten infunnit sig. Att rådfråga sitt minne och söka tre höjdpunkter från mötena mellan lagen ger få träffar.

Men ett fullt hus är vad det är.

Det är lika med fest alldeles oavsett om luften dryper av sjuklig rivalitet eller inte.

Och kommer det 5750 som löser entré då vill man bjuda tillbaka med tre poäng och gärna lite stil och finess.

Det syntes direkt efter första nedsläpp att Växjö Lakers umgåtts med tankar på det. Man ställdes mot ett HV som kom till Växjö med sex raka poängmatcher, varav fyra slutat med seger.

Varning för tufft motstånd var därmed utfärdad men hos Lakersspelarna fanns ingen försiktighet, inga bromsar eller ens funderingar på att inte spela ut sitt fulla register. HV, mitt inne i ännu en räddningsaktion signerad Johan Lindbom, hängde helt enkelt inte med inledningsvis. Det trygga försvarsspel Lindbom börjat implementera fick sig direkt en törn när stjärnbacken Bobby Nardella gjorde ett pojkmisstag och faktiskt var nära att reprisera Mats Tryggs famösa självmål i samma arena för snart elva år sedan (se där, ett bestående minne från en Lakers-HV-match). Nu ledde nästan-självmålet till en gratischans för Emil Sylvegård och en retur som Hugo Gustafsson precis lyckades få över mållinjen.

1–0 tidigt och Hugos första för säsongen satte tonen.

Minuterna senare, mitt under ett Lakerspowerplay, ljöd plötsligt signalen som används vid powerbreak.

Spelet avbröts och via repris på mediakuben konstaterades snabbt att Joachim Blichfelds fruktansvärt hårda dragskott inte träffat ribban, vilket studsen tytt på, utan den inre ribban.

2–0.

Lakers lekte hockey. Vann varje kamp. Fick kanske HV att minnas 0–8 hemma mot Malmö, Tomas Monténs sista match som coach i klubben.

Riktigt så illa blev det inte men den som kommit till Vida Arena för att bita på naglarna blev nog besviken en bit in i mittperioden.

På tal om stil och klass blir jag förvånad om Dylan McLaughlins 3–0 inte röstas fram till veckans mål. I friläge från högerkanten korvkioskade amerikanen bort Joni Ortio och la lagom nonchalant in pucken i kassen.

När Robert Rosén sedan gjorde ett Robert Rosénmål (svårt att förklara, men det är mål som antingen beror på en spöklik talang för att stå på rätt ställe eller, som i det här fallet, en turstuds via en skridsko).

4–0 och det var över.

Lakers Lakejer bjöd HV-klacken på pikar som ”HV åker ur i år” och ”Hälsa Taif från oss”.

Visserligen reducerade HV till 4–1, visserligen prickades Emil Larmis stolpe före andra pausen och visserligen har Lakers en räcka matcher bakom sig där ledningar tappats.

Den här gången höll det men det blev inte några tråkiga avslutande 20 minuter där Lakers enbart ägnade sig åt att bevaka siffrorna på tavlan. Det blev en period med revolverhockey från båda håll. Skotten haglade, två av dem gick i mål:

• Joachim Blichfeld dundrade in sitt andra för kvällen.

• Joel Persson slalomåkte elegant förbi hela HV-försvaret och precis som Dylan McLaughlin korvkioskfintade han bort Joni Ortio och precis som vid McLaughlins mål hette passningsläggaren Emil Larmi (!).

Femte raka SHL-segern säkrades – och det var med småländsk stil och finess som signum.