Blott 15 sekunders spel. Mer blev det inte för Eric Martinsson i Lakers tisdagsmatch mot Frölunda.

Den skånske backen minns tillbaka till situationen som inträffade i egen zon redan i det första bytet:

– Jag hade knappt hunnit komma in i matchen. Pucken kommer till (Max) Friberg. Jag försökte egentligen bara vara i vägen och får upp min klubba.

– Olyckligt tog pucken på mitt blad och styrdes upp i huvudet. Allting gick så fort. Jag hade inte hunnit få nåt adrenalin eller nånting. Det var en väldigt annorlunda situation.

Eric Martinsson fattade direkt att något var fel och åkte med snabba skär till båset. Och gick sedan vidare till omklädningsrummet.

Därefter tog sig Eric till akuten, undersöktes och syddes ihop. Dessutom: ingen hjärnskakning, vilket han trodde i början hade drabbat honom.

– Det var kanske min tanke först när jag kom ut i läkarrummet och kände mig så pass yr, men i och med att det avtog trodde läkarna att det hade med balansnerven att göra. Det var skönt. Hjärnskakningar kan ju ta tid.

Hur mår du nu?

– Det är ändå mycket bättre än vi trodde. Pucken träffar på örat. Jag blev ganska rädd för det börjar pipa ordentligt i örat och det kom ganska mycket blod, men det räckte med några stygn.

– De kollade in i örat och allting var intakt. Det är ingen fara, mer än att det susar lite i det. Det kunde ha varit bra mycket värre.

Eric tar av sig hjälmen efter onsdagens träning, som han medverkade på fullt ut, och visar de 4-5 stygn som sytts på höger öra.

– Det är några stygn på framsidan och några där bak. Det är ömt när jag tar på det. Jag får sätta nån liten skygglapp i morgon till matchen, men det ska inte vara några problem att spela. Jag har fått ett par stygn genom åren.

Men inte på örat kanske?

– Nej, örat är första gången. Det kommer nya ställen hela tiden.

Hur gick det att sova i natt?

– Inga problem. Jag fick ligga på andra sidan. Jag brukar faktiskt ligga på detta örat, säger Eric och pekar på det högra (som är sytt).

– Men jag fick ligga lite på rygg och på vänstersidan i stället. Jag hade en jäkla tur i oturen. I USA spelar de utan öronskydd och hade jag inte haft det hade väl örat delat sig. Jag var lite rädd för att jag skulle få ett blomkålsöra, men jag klarade mig.

Rädslan som du hade ett tag, hur beskriver du den?

– Det var främst för att det kom blod, men också för att det började pipa så högt i örat. Lite olustigt. Och sen att det höll i sig. Det var rätt beslut av läkarteamet att ta mig av banan, men spel i morgon är inga problem.

Hur kändes det ute på isen i dag?

– Skulle jag få en ordentlig smäll är det klart att det skulle kännas när man fått sy. Men nej, det kändes ingenting. Det var lugnt.

– I går direkt efter var man lite orolig, men det lugnade sig under kvällens gång och man förstod ganska fort att jag skulle kunna vara på is i dag. Allting har avtagit och jag känner mig som vanligt.