Jägarna är överens: Skogsbruket måste göra plats för viltet

Älgstammen har i länet sänkts med cirka 25 procent sedan det nuvarande älgjaktsystemet tog sin början 2012. Ändå ligger de färska skadorna på tall kvar på samma nivå. Att dra slutsatsen att älgstammen behöver sänkas mer är inte rimligt i förhållande till vad det skulle betyda.

Det är positivt att skogen och markägarna påbörjat arbetet med ökad andel tall i markerna. Tyvärr har inte den ökade andelen föryngringar med tall växt in än i Äbin-inventeringen och har därmed inte visat sig i resultatet.

Att öka andelen foder är viktigt. Vill man öka produktionen och fodret är det läge att börja röja lite mer i länet, bara 30 procent av provytorna är röjda. Att inte röja kostar skogsägarna pengar både på kort och lång sikt. Skogsbruket räknar inte på denna kostnad. Ungefär 50 procent av fodret en älg konsumerar under ett år hittar dom i ungskogarna och resterande i andra delar av landskapet. I ungskogarna finns mer foder koncentrerat. Detta gör att dom gärna uppehåller sig i ungskogarna.

Målet som skogsindustrin har om fem procent årliga färska skador på tall, är kanske varken rimligt eller accepterat. Många är både skogsägare och jägare, vilket gör att man både vill producera skog och ha vilt på sina marker. Viltet – och jaktens värde väger upp det som viltet faktiskt äter i skog och mark. Enligt Skogsstyrelsen egna rapporter är det frågan om det överhuvudtaget är rimligt eller lönsamt att dra ner skadenivåerna till fem procent. Vi ska ha så låga skadenivåer som möjligt men det ska också genera att vi har jaktbara viltstammar där vi kan förvalta för en bra kvalitet i stammen, oavsett vilken viltart det rör sig om.

Om vi summerar den forskning som finns runt både älgens påverkan på skadorna enligt Äbin och viltets påverkan på RASE så förklarar stammens täthet detta i liten omfattning. På provytenivå har älgstammens täthet en stor betydelse på skadorna och även på beståndsnivå enligt Äbin. Tittar man på älgens hemområdesstorlek eller älgskötsel-, förvaltningsområdes- och landskapsnivå förklaras liten andel av skadorna av älgstammens täthet. Då är det antalet tallplantor och andelen tall som är av betydelse. Därför måste man analysera Äbins resultat för att förstå vad som påverkat slutsatserna. Det är framförallt de skogliga åtgärderna och dagens skogsbruk som påverkar förekomst och trädbildning av dessa arter.

Förvaltning handlar om att väga samma olika intressen och personers mål (lokalt) som i slutändan ska landa in i en kvalitativ förvaltad älgstam. Det är viktigt att älgskötselområdena håller sina samrådsmöten, det är där man lokalt bestämmer sig för den inriktning man vill ha i sitt område till exempel att man acceptera en högre skadenivå, för att man också värderar viltet och jakten högt.

Älgförvaltningssystemet bygger på att jägare och markägare lokalt förvaltar älg, övrigt vilt och markerna. Tyvärr låter man dem inte göra det utan man vill att det ska styras uppifrån, utan samråd, utan lokal förankring och utan hänsyn till lokala förutsättningar. Vilket vi vänder oss kraftigt emot.

Jägareförbundet Kronoberg genom Ewert Frisk