Upp ur skyttegravarna
Att inte kunna ta in fakta och försöka förstå dem är kanske det viktigaste. Det gäller både valresultatet och det ständiga ifrågasättandet av mediasektorn. De mediakanaler som vill försöka vara objektiva kritiseras för fake news och i stället väljer många att lyssna på media som bekräftar de egna åsikterna. Detta är ett fenomen som också vi i Sverige drabbas av. De flesta större nyhetsförmedlarna i Sverige skiljer på ledarsidan där politiska åsikter framförs och det redaktionella materialet, där man försöker vara objektiv och rapportera det som faktiskt sker. Men flera undantag från denna regel finns dessvärre.
Själv har jag svårt att läsa Smålandspostens ledarsida eftersom åsikterna som framförs där ligger mycket långt ifrån mina egna värderingar. Det innebär inte att jag inte litar på tidningens nyhetsrapportering. Dessutom läser jag ledarsidan då och då för att lyssna på mina politiska motståndares argument så att jag bättre kan bemöta dem.
Det som också skett i USA är en extrem polarisering. När människor på olika sidor har vitt skilda verklighetsuppfattning blir det svårt att mötas. Olika grupper väljer att leva i sina egna bubblor, och bara där, vilket innebär att andra argument och kloka förslag inte hörs. När människor sedan möts i en debatt talar de förbi varandra och det finns inget utrymme att faktiskt mötas.
Politik är en konst och det handlar väldigt mycket om kompromisser. Det var länge sedan ett enda parti hade egen majoritet i Sverige, inte heller i kommunerna. Det gör politiken långsam och jag har förståelse för att det kan uppfattas som att inget sker. Men i bästa fall blir de kompromisser som vaskas fram reformer som fler än anhängarna till ett parti kan ställa sig bakom. I bästa fall skapas en viss stabilitet i samhället den vägen.
Något som även drabbat Sverige är att vi verkar ha svårare och svårare att se hela bilden. Mycket utgår ifrån mina erfarenheter och hur det fungerar i just mitt närsamhälle. Dessa erfarenheter skall tas på allvar, men om det blir hela sanningen blir bilden skev. I stället behöver vi lyfta blicken och se sammanhang, det mesta hänger samman och orsak och verkan ger ofta en komplex bild av verkligheten.
Demokratiska politiska partier förstår detta och är beredda att gå in i samarbeten med andra partier med god vilja. Samhället måste styras och kompromisser förhandlas fram. Att ropa efter tydligare ledning och att det politiska toppskiktet ska peka med hela handen är en strategi som riskerar att slå hårt tillbaka på det demokratiska samhället. Här är USA med Trump i spetsen ett mycket skrämmande exempel. Jag hoppas verkligen att Sverige inte är på väg i den riktningen även om jag kan se oroande tendenser.
Att komma runt denna problematik är inte lätt. Men jag tror på dialog och förtroliga möten. Möten där respekten för den andre är tydlig trots att vi står mycket långt ifrån varandra åsiktsmässigt. Men det som också krävs är att fler människor vill engagera sig i det demokratiska samtalet. Det kan ske genom att bli medlem i ett politiskt parti man sympatiserar med men det kan också innebära att faktiskt läsa nyheter från så objektiva kanaler som möjligt och försöka förstå vad som sker i samhället.
Jag är övertygad om att vi behöver fler samtal mellan politiker och mellan politiker och medborgare i Växjö kommun. Många av oss har mycket på agendan men att någon gång finnas med i de dialoger som redan finns, eller skapa nya, tror jag gör vårt samhälle bättre.
2021 har vi möjlighet till omstart av flera saker. Pandemin har lärt oss att vi kan ställa om snabbt och vi har nu detta nya år också en möjlighet att fördjupa det demokratiska samtalet. Låt oss mötas digitalt redan nu och fysiskt när det tillåts för att lyssna på varandras tankar och argument. Många gånger kommer vi att vara väldigt oense men det betyder ju inte att vi behöver hata varandra.
Magnus P Wåhlin (MP)
”Jag är övertygad om att vi behöver fler samtal mellan politiker och mellan politiker och medborgare i Växjö kommun.”
