Daniel Enestubbe: Lakers har bara ett problem – men det är allvarligt

Det är visserligen samma problem som tidigare men ett allvarligt problem vars lösning laget inte kan påverka.

Frånvaron är alarmerande hög – och den kostar poäng.

Under dessa nio inledande matcher har det bara hänt vid ett eller möjligen två tillfällen att laguppställningens A4-ark haft tillräckligt med plats för att få med alla saknade spelare.

Att en eller två spelare saknas i en lineup är vardag för alla hockeylag.

Tre eller fyra är påfrestande.

Att ständigt ha fem eller fler spelare som inte kan utföra sina jobb är ohållbart över tid.

Och det här uttrycket ”över tid” – vi börjar snart närma oss det nu när SHL snart avverkat sitt första av fyra varv och trematchersveckorna redan är här för CHL-lagen.

Det tråkigaste Lakerstränaren Jörgen Jönsson vet är att prata om skadade spelare. Tro mig Jörgen, det tråkigaste jag vet är att skriva om skadade spelare, men vad ska man göra?

Efter ett extrembortfall på forwardssidan har Adam Brodecki kommit in på korttidskontrakt.

I tisdags drabbades Lakers av sin första backskada då Gabriel Carlsson bensveptes fult i segermatchen mot Ingolstadt med oklar längd på konvalescensen.

Mot Linköping kom Lakers till spel även utan Emil Larmi och Noah Östlund och när andra perioden drog igång syntes inte nummer 94 till på isen. Veckans affischnamn i Lakers, sexårsavtalskaptenen Joel Persson, var borta och därmed saknade Lakers sitt givna första backpar (Persson spelar ihop med Gabriel Carlsson).

Att Lakers är ett av de bästa lagen i SHL, kanske rentav det bästa, med alla spelare tillgängliga är jag tämligen övertygad om.

Då vore en match borta mot ett defensivt darrigt Linköping en match där gamblare tryggt kan sätta pengar på tipstecknet 2.

Ett Lakers som saknar sex helt ordinarie spelare däremot. Då är Linköping borta en slantsingling, en 50/50-kamp som kan sluta hur som helst.

Noah Östlunds uppfinningsrikedom lyste med sin frånvaro och jag tror att pucktrygge och irrationelle Dylan McLaughlin hade kunnat ha tidig julafton i Saab Arena. Power i form av Ludvig Nilsson och Martin Lundberg hade inte skadat och visst måste det ha smärtat för Adam Åhman att släppa in den andra skottet i en match där Emil Larmi låg hemma i Växjö sjuk.

Ett Lakers som dessutom får Joel Persson skadad (eller om han möjligen blev krasslig) är ett sämre lag än Linköping. Han är lagets viktigaste spelare, den som skannar isen som ingen annan, bygger upp anfallsspel och styr powerplay.

Mot denna enorma bakgrund av skador och sjukdomar gjorde, tycker jag, Växjö Lakers en insats som är svår att klandra. Bra pucktempo, många kvicka bra spel i offensiv zon och exempelvis en Arvid Hurtig som trots hård uppvaktning klarade sitt eldprov som SHL-back på ett utmärkt sätt efter 14.24 i istid.

Lakers blåste till och med liv i en match som kändes död efter Vilmos Gallos 3–1-mål för Linköping. Tidigt plockad målvakt, reducering genom Victor Stjernborg och sedan Tobias Rieder otroligt nära att vispa in kvitteringen med halvminuten kvar.

Lakers har trots det allvarliga problem, eftersom det enda problemet inte per automatik kan lösas.