Annons

Är det tråkigt att leva nykter?

För ett tag sedan läste jag en intervju med en känd person som levt utan alkohol i lite mer än ett år. I rubriken klagade han över hur tråkigt han tyckte livet hade blivit utan de starka drycker som tidigare varit hans dagliga sällskap.
Insändare • Publicerad 24 november 2020
Detta är en insändare i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Tillfrisknandet från ett skadligt beroende är en livslång process där varje dag har ett nytt lärospån att tillföra och någon ny känsloupplevelse att omfamna”, skriver Gunnar Holmström.
”Tillfrisknandet från ett skadligt beroende är en livslång process där varje dag har ett nytt lärospån att tillföra och någon ny känsloupplevelse att omfamna”, skriver Gunnar Holmström.Foto: Naina Helén Jåma/TT

Vederbörande kunde räkna upp ett antal viktiga vinster av sitt nyktra liv, men tillvaron hade å andra sidan blivit så trist och händelsefattig. Han saknade de kickar han fått i sin elitidrottskarriär och som han sedan hade ersatt med fylleriepisoder.

Hade jag fått samtala med den mannen hade jag försökt förklara för honom att han måste ge sin nykterhet mer tid. Enligt forskning i USA, där man gjort många viktiga upptäckter kopplade till kemiskt beroende, tar det i genomsnitt två år innan kropp och själ kunnat ställa om till ett normalt läge. Ofta kan kroppen klara återhämtningen snabbare än psyket.

Annons

Egentligen är det inte så konstigt att förstå. Hjärnans belöningssystem har av alkoholdrickandet bringats till överproduktion av ”lyckohormoner” och det har ristats djupa spår som det tar tid att radera och så småningom ersätta och nå en bättre balans i den alkoholskadade hjärnan.

Det handlar om att skapa nya vanor, ändra sociala umgängesformer, kanske byta vänner och göra rätt för sig på många sätt och på många plan. Gamla skulder behöver regleras. Familjen måste ges tillfällen att återfå respekt och förtroende. Det kan ta lång tid – mycket längre tid än de inblandade i början vill förstå och acceptera.

”Ingen dansar nykter” är ett talesätt som innehåller mycket sanning. I mitt onyktra leverne ansåg jag att dans var något jag gillade och var duktig på. Ganska snart i min nyktra tillvaro måste jag erkänna att krogbesöken inte hade med dans att göra, utan var en ursäkt för att få berusa mig. När Rulle i baren insåg att jag beställde kaffe i stället för sprit, erbjöd han mig gratis kaffe så länge jag levde nykter.

Det chockade mig att även bartendern oroat sig över mina alkoholvanor. Det blev inte så mycket kaffe i baren för jag begrep ganska snart att krogen inte var någon lämplig miljö. Byte av vänner blev inget problem, för de allra flesta höll sig borta skrämda av att nykterheten kanske kunde vara smittsam. De vänner som blev kvar var riktiga och trogna vänner.

När man kommit förbi den första ”eftertankens kranka blekhet” och förmår se realistiskt på sitt tidigare leverne börjar man förstå hur mycket och på så många områden som livet måste förändras. Med tiden kan man ta fram många talanger som fått ligga i träda och angenäma egenskaper tillhörig den sanna och nyktra personligheten.

Jag fattade först inte innebörden när en av de behandlare som hjälpte mig till att starta resan in i det nyktra livet sa: ”Ja, nu har du resten av ditt liv att jobba med din nykterhet.” Det var inte en livstidsdom, som jag först tolkade det sagda, utan i stället löftet om ett stadigvarande tillstånd av hopp!

Tillfrisknandet från ett skadligt beroende är en livslång process där varje dag har ett nytt lärospån att tillföra och någon ny känsloupplevelse att omfamna. Stor hjälp har man av att bejaka följande tre T:n = Tid, Tålamod och Tacksamhet.

Gunnar Holmström i Väckelsång, beroendeterapeut och konstnär

”Det chockade mig att även bartendern oroat sig över mina alkoholvanor. Det blev inte så mycket kaffe i baren för jag begrep ganska snart att krogen inte var någon lämplig miljö.”
Annons
Annons
Annons
Annons