Åtta trappsteg till friheten
Jag bor i en egen lägenhet med min bättre hälft, har fyra ungar som har flugit ut ur boet. Jag har kuskat Sverige runt många gånger, Finland, Norge också. Vi har spelat dansmusik, bandet hette Zenits. Nu har jag fått färdtjänst men ingen trappklättrare, för det är så att jag kan inte gå i trappor. Det är åtta trappsteg till friheten.
Jag är ju van att vara ute bland folk och jag tycker om folk. Jag blir ju isolerad på mitt rum och tittar på fyra väggar, det tar på en psykiskt. Man får färdtjänst men ingen trappklättrare, hur ska jag komma ner? Hoppa? Färdtjänsten står där nere men jag kan inte komma dit. Var finns sensmoralen i detta? Jag får en sak – färdtjänsten men inget mer. Det är som att få en ny bil men ingen ratt.
Jag har hemtjänst och de är så gulliga allihopa. Det gör en glad. Tänk, åtta trappsteg till friheten.
Bo Grapenskog