Vår tvångsdigitaliserade landsbygd
Jo, så här är det. Utdelningen av tidningar sköts numera av Point logistik. Det företaget presenterar sig som ”en partner som kan leverera snabba hemleveranser prisvärt, effektivt och hållbart. Vårt huvuduppdrag är att dela ut morgontidningen.” Det låter ju bra. Men är det bra? Knappast. Kostnadseffektiviseringen har i det här fallet lett till att byn Galtabäck stryps från tidningsdistributionen. Invånarna får i stället åka två kilometer tur och retur till sin skogsbrevlåda om de vill läsa och prassla med tidningen till frukostkaffet!
Den nya ordningen skapar knappast ett hållbarare samhälle. I stället för att ett tidningsbud åker fyra kilometer får sex personer åka sammanlagt 24 kilometer! Det är ett upplägg som inte bara skapar kostnader för miljön utan också för prenumeranterna i form av tid och drivmedel. Däremot blir det billigare för Point logistik och dess uppdragsgivare. ”Lösningen” verkar redan ha lett till att alla utom en bybo sagt upp prenumerationen på papperstidningen och lämnat brevlådan åt sitt öde. Sannolikt är den sjätte prenumeranten på väg att göra detsamma.
Länge har digitaliseringen av landsbygden setts som en nödvändighet. Ofta har den drivits av landsbygdsbefolkningen själv genom lokala initiativ till fiberanslutning. Och digitaliseringen har fört det goda med sig att också vi utanför städerna har fått direktkontakt med världen i stort. Men vad vi missat är att en mängd institutioner, organisationer och företag i det urbana samhället ser digitaliseringen som en möjlighet att minska sina kostnader genom att vältra över dem på oss medborgare och konsumenter.
För vad händer när polisstationer och bankkontor försvinner från landsbygden? Jo, vill vi ha personlig kontakt med till exempel polis, bank eller skatteverk hänvisas vi till telefonen – om vi nu inte vill lägga en halv dag på att åka till stan. Men vad händer när vi ringer till polis, bank eller skatteverk? Jo, vi får vi veta att 100+ personer är före oss i kön och att det kommer att ta cirka en timme att få kontakt. Konstant långa köer beror naturligtvis på att banker och olika offentliga inrättningarna är underbemannade. Annorlunda uttryckt har de sett till att bli mer ”kostnadseffektiva” genom att reducera sin personal. På bekostnad av vår fria tid.
Digitaliseringen har lett till att vi på landsbygden har lurats in i en samhällsordning som hör staden, det urbana samhället, till. I staden tänker man i första hand på sig själv. Vi på landet har också förletts till att rationalisera vårt eget sociala liv med hjälp av olika digitaliserade verktyg som Facebook och Twitter. I stället för att umgås genom personliga möten i till exempel idrotts- och hembygdsföreningar skickar också vi korta meddelanden till varandra som är käckt och rikligt ekiperade med standardiserade emojis. Så behåller och utvecklar vi knappast en genuin gemenskap som värnar om landsbygdens ömsesidiga omsorg människor emellan.
Bengt Johannisson, professor och landsbygdsbo
