Jag har läst dem, till och med första delen i Gran Canariaserien ”En mörkare himmel” från 2015, som hon skrev tillsammans med dåvarande pojkvännen Ruben Eliassen. Men den var rätt kass om ni frågar mig. Så tvåan skippade jag.

Så sent som förra året kom sextonde delen i Knutasserien ut, ”Där den sista lampan lyser”. Jag hoppas det kommer fler, att hon inte överger Knutas till förmån för den före detta läraren Lisa Hagel och spanske polisen Hector Correa i Malaga.

Nu är spelplatsen i Spanien Malaga i stället för Gran Canaria. Första delen, ”Innan molnen kommer”, tyckte jag ärligt talat var sådär. Ganska blek. Nya ”Andra sidan månen” är betydligt bättre. Här är spelplatsen både Malaga och en ensligt belägen gård på Höga kusten.

På nyårsdagen hittas ett kärlekspar kallblodigt mördade i en badtunna på nyss nämnda gård. Mannen, Ulrik, är svensk, medan kvinnan, Laura, är spanjorska. Hector Correa blir ansvarig för utredningen från spanskt håll och det visar sig att morden har kopplingar till mer eller mindre ljusskygga miljöer i Marbellas hamnkvarter och en del skrämmande händelser i det förflutna.

Lisa Hagel satsade på en livsdröm och köpte hus i Spanien efter skilsmässan från sin man. Barnen är vuxna och nu står hon på egen hand, med en renovering och ströjobb som tolk. Jodå, Correa har anlitat henne och de känner varandra litegrann.

Den här historien är väldigt mörk men också väldigt underhållande. Mari Jungstedt vet hur man ska göra. Jag kan ibland känna att hennes böcker är väl enkla, väl mallade, man vet hur de är uppbyggda men samtidigt kan jag inte låta bli att läsa/lyssna på dem. För de har något som gör att man vill läsa, och där är hon skicklig.

Så för den som vill ha enkel underhållning i hängmattan i sommar, läs Mari Jungstedt. Helt klart perfekt semesterläsning!

Annars är ju psykologiska thrillers min grej alltså. Jag fick nya ”Inkräktarna” av Louise Candlish i min hand och den bara måste jag läsa. Undertexten är ”Säg hej till dina nya grannar de kommer att förstöra ditt liv”. Mycket lovande tycker jag. För övrigt diskuterade vi det, jag och en kollega, att det har kommit en hel del böcker på senare tid som handlar om någons grannar. Vad händer bakom gardinen? Hur väl känner du dina grannar?

I ”Inkräktarna” landar vi i utkanten av London, på en mysig gata med vackert renoverade sekelskifteshus.. Där grannar gärna umgås med varandra och välartade barn som leker utomhus. Vad kan gå snett?