Tv-recension: Lyckat succékoncept i ny miljö

Driver han med oss, Mike White, skaparen av pandemins stora tv-mästerverk "The White Lotus"? För att följa upp succén tycks han ha lagt manuset i kopiatorn och bara bytt ut skådespelarna och inspelningsmiljön.

Här infinner sig ännu en grupp rika och ytliga amerikaner på ett hotell där Mike White utforskar det underliggande temat om klass och maktbalansen mellan herrskap och tjänstefolk, turister och lokalbefolkningen.

Det dyker till och med upp ett lik i första scenen, vilket trogna tittare känner igen.

Trots farhågorna blir det nästan lika bra som i den första säsongen. Fast bara nästan. Navet som var den excentriske hotellchefen Armond (Murray Bartlett) saknas och hans "efterträdare" Valentina (Sabrina Impacciatore) tar inte lika mycket plats.

Då var det på Hawaii, nu utspelas "The White Lotus" på ett lyxhotell på Sicilien. Den andra säsongen har fem ramberättelser. Av favoriterna från första säsongen finns endast Tanya kvar, den underbara Jennifer Coolidge. Fast i en otacksam roll – hennes historia är säsongens enda svaghet.

Hur mycket förödmjukelse är du beredd att acceptera för att få det du vill ha, kan sägas vara temat för den andra säsongen. Otrohet, prostitution eller sexlösa förhållanden? Sex och förnedring går hand i hand och jämfört med den första säsongen är tonen märkbart mörkare.

Allra bäst är historien om Harper (Aubrey Plaza), gift med it-miljardären Will som följt med sin korkade collegepolare Ethan och hans fru Daphne för att glänsa med sin framgång. Man påminns om att de lyckligaste människorna på jorden är de ytliga som går genom livet ovetande om sin egen dumhet. Men även de får till slut sota för sina gärningar när domedagen kommer.

Lokalbefolkningen tar större plats i den andra säsongen. Framförallt de två tjejerna Lucia och Mia som drömmer om ett annat liv medan de säljer sex och kommer i kontakt med en amerikansk familj där F Murray Abraham (Salieri i "Amadeus") och Michael Imperioli (Christopher i "Sopranos") spelar far och son. Det visar sig att otrohet går i arv genom generationerna.