Billström kantrar om Palestina
Det må vara hänt. Nu är det väl inte så att Sveriges diplomatiska arbete skulle komprometteras om Sverige återtog sin tidigare position. Det händer ju hela tiden i andra sammanhang. Men det går förvisso också att föra en förnuftig Mellanösternpolitik även inom ramen för erkännandet.
Men då måste den vara förnuftig. Det blir extra viktigt. Och politik är inte endast protokollförd policy utan även retorik och symbolik. Därför var utrikesministerns gest häromdagen så beklämmande. I en intervju i Sydsvenskan förklarade han att han visst kunde tänka sig att delta i en propalestinsk manifestation.
Det skulle allt se ut. En propalestinsk manifestation låter snällt och oskyldigt men det är inte vad Sverige eller för den delen västvärlden har sett de senaste månaderna. Det som från början var försiktigt hållna maningar till fred mellan parterna har gradvis förråats till att idag kantra mot rena rama Hamasstödet samtidigt som den antisemitiska ramsan ”From the river to the sea” har normaliserats. Billström vet ju detta. Den där teoretiska manifestationen han kan tänka sig att vara med på är ingen abstrakt tankelek utan en del av ett reellt och obehagligt mönster.
Man kan också göra tankeleken: Kan han även tänka sig att delta i en proisraelisk manifestation dagen efter? En som riktar sig mot Fatahs och Hamas terrorism, mot till Israelkritik förklädd antisemitism och som hävdar Israels rätt att existera?
”Den där teoretiska manifestationen han kan tänka sig att vara med på är ingen abstrakt tankelek utan en del av ett reellt och obehagligt mönster.”
Är svaret nej är det ett dramatiskt och anstötligt besked. Är svaret ja slår svensk utrikespolitik knut på sig själv. Och blir dessutom rätt farsartad. Från ena dagen till den andra signalerar utrikesministern sitt stöd för två fundamentalt olika utgångspunkter för konflikten.
Billströms svar, såvida han inte vill rubba den svenska positionen i en komplex och känslig konflikt, borde ha varit att han av respekt för det ömtåliga läget inte vill uppträda på vare sig det ena eller andra sidans manifestationer utan driva svensk linje i andra former. Nu ger han förstås ”From the river to the sea”- utroparna råg i ryggen. Och han gör sig sårbar för en eventuellt uttalad förväntan om han skall acceptera inbjudningar till olika palestinska demonstrationer.
I sådant fall kommer han inte kunna skylla på tidsbrist i all evighet. Bättre att han går ut direkt och backar från sitt uttalande.
