Ett parti i full mognad
Inför det här valrörelsen finns dock en mycket viktig men förbisedd skillnad mot tidigare val. Kristdemokraterna förutsetts klara sig helt själva. Med undantag för perioden närmast succévalet 1998 har alltid hållits ett öga på partiet från Moderaternas håll för utifall den händelse att man behöver skicka stödröster för att Kristdemokraterna skall klara fyraprocentsspärren. Det har varit ett underförstått förhållande men det är det slut med nu.
Anledningarna är två. Den mest omedelbara heter Liberalerna. Moderaterna har fattat det betänkliga beslutet att satsa energi på att dra upp partiet i båten trots dess låga siffror och inre oro. Det är tveksamt om det lyckas men innebär i alla händelser att de rena taktikrösterna om de nu uppbådas kommer tillfalla Nyamko Sabuni och inte Ebba Busch.
Men även den politiska psykologin har förändrats. 2022 upplever varken moderater, journalister eller för den delen kristdemokrater att stödröster är på tapeten oavsett. Kristdemokraterna är inte längre ett sådant parti. Man är förmögen att erövra och behålla stöd i opinionen på helt egna meriter. Moderaterna struntar inte i Kristdemokraterna, men perceptionen av att det är ett parti i konstant nöd finns inte längre.
Ett starkt mognadsbevis i det tysta. Dagens fem till sex procent är inte mycket men ingen är uppjagad heller. Partiets centrala delar ligger närmare den egna väljarbasen i dag än tidigare, och man är mer fokuserad på frågor kring de potentiella väljarnas intressen. Bilden av partiet som springer på varje boll finns inte längre.
”Bilden av partiet som springer på varje boll finns inte längre.”
”Svenska värderingar” var för några år sedan ett uttryck som partiledaren fick mycket kritik för att ha använt, men en snabb blick längs förloppet sedan dess visar bara att hon var före sin tid. Dagens retoriska figur kring det ”svenska hjärtlandet” är inte riktigt lika upprörande i kulturkrönikörernas ögon, men å andra sidan är det få saker som skulle vara det. Tidsandan ligger alltmer i samklang med Kristdemokraternas politiska identitet. Man är inte kulturellt marginaliserad som förut. Problemet är snarast det motsatta; att andra partier är ivriga att exploatera det här stämningsläget – och i flera fall gör det ganska bra.
”Valspurten är kristdemokratins paradgren” sade Ebba Busch i Karlstad. Det är inte riktigt sant. Men faktum är att man kan påstå att det är hennes egen paradgren. Där är hon i sitt naturliga element. Ett parti i full mognad är knappast heller en minuspost för henne i september.
