EU driver vargfrågan framåt
I förra veckan kom det genombrott som många på Europas landsbygder väntat på: medlemsländernas företrädare godkände kommissionens förfrågan om att flytta vargen från den strikt skyddade kategorin till den snäppet mindre skyddade.
Det får sägas ha varit en ganska teknisk sak man hoppades på. Men till slut blev det av. Hittills har det varit en förhoppning som kommissionsordföranden Ursula von der Leyen skapat. Att ändra i skyddsklassning av vilda djur är inte, och skall inte vara enkelt. Djuren får ta plats och vara till besvär, det är en del vi måste acceptera som ansvariga för de andra varelserna på jordklotet. Men vargen i Europa har blivit ett för stort problem.
Nu skall ärendet vandra en fortsatt mycket teknisk väg. I december väntas förfrågan från kommissionen att tas upp vid Bernkonventionens möte och om omröstningen där är framgångsrik kan ett förslag hamna hos ministerrådet. Efter det går det att göra en förändring i Art- och Habitatsdirektivet, som sedan i sin tur skall passera genom EU:s tre beslutsfattande organ.
Men första anhalten är alltså Bernkonventionen, en sammanslutning av femtio länder som handlar om går ut på att värna djurarter. Den första konventionen togs fram 1979 och har sedan dess vuxit utanför Europas gränser. Senegal, Tunisien, Vitryssland och Burkina Faso har undertecknat och har rösträtt. Men EU, med sina tjugosju röster, behöver inte så många ytterligare på sin sida för att få godkännande till att ändra i sina bestämmelser.
Men inom unionen har ett antal stora länders regeringar enat sig kring att vargen måste kunna jagas på ett mer förutsägbart sätt om den skall ha en plats i Europa. Sverige är inte det land som är mest drabbat av skador från vargen, länder som Frankrike och Tyskland har fler vargar på mindre ytor än vad vi har. Och där har man kommit fram till att det är dags att kunna ta tag i förvaltningen av rovdjuren.
För det handlar inte om att utrota vargen. Utan om att få möjligheten att sköta stammarna på ett effektivt sätt, och att försöka få djuren att bättre passa ihop med mänsklig verksamhet.
Som det är nu fungerar skyddsjakt som en reaktion på vargindivider som blivit för nyfikna. De som ger sig på boskap får efter att vissa kriterier uppfyllt jagas. Det är jakt med precision riktat mot problemdjuren.
Men för att kunna omforma rovdjurskartan, så att djuren hamnar där de gör minst skada, måste också licensjakten fungera. Och då måste EU:s skydd förändras. Det kan dröja innan det nya regelverket är på plats. Och innan dess har det kommit positiva rapporter om att skyddsjakten fungerar bättre och bättre.
För att människor, rovdjur, tamdjur och bytesdjur skall kunna leva i någon form av balans måste människan ha kontroll över samtliga andra delar av ekvationen. Så har det inte sett ut med det strikta skydd som omgärdat rovdjuren. Med ett mer flexibelt skydd kommer människor som drabbas av rovdjursangrepp sannolikt känna mindre vanmakt över situationen. Det kommer även vargen att tjäna på.
