EU-valet fortfarande för mycket inrikes
EU-valet närmar sig med stormsteg Partierna gör sitt bästa både för att föra fram sina budskap men också för att entusiasmera väljarna till en val som många nobbar. Men det är tydligt att det återigen är helt olika verklighetsbeskrivningar som ligger till grund för partiernas engagemang.
Socialdemokraterna och Centerpartiet vill att valrörelsen skall handla om hotet från ytterhögern. Man varnar för att populistpartier ute i Europa kan vinna stora framgångar i detta val och att den dominerande kristdemokratin kan lockas att göra upp med dem. Centerpartiet har uttalat att man vill kasta ut Liberalerna ur den gemensamma ALDE-partigruppen i parlamentet. Detta som en markering mot Liberalernas samarbete med Sverigedemokraterna på nationell nivå.
På andra sidan står partier som Moderaterna och Kristdemokraterna och försöker driva sakfrågor som skall utveckla unionen. Det är frågor som att öppna EU-fonder för investeringar i kärnkraft, resurser till gränsskydd och stopp för överregleringar på arbetsmarknadsområdet. Ganska handfasta saker som grundas i en ideologisk övertygelse.
Om den ena sidan talar för lite om reformer finns det en risk för att den andra talar för mycket om det. EU befinner sig i en utsatt position just nu. Indien och USA har infört höga tullar på kinesiska solpaneler och USA:s president har föreslagit ett hundraprocentigt påslag på elbilar från Kina. Det är åtgärder som förändrar den globala dynamiken.
USA har inställningen att kinesiskt industrispionage och patentstölder kostat landets företag uppemot sexhundra miljarder dollar per år. Det är en anklagelse som måste följas upp av handling, i detta fall skyddstullar. Handelskrig är bättre än fysiskt krig, men en upptrappning kan ändå få allvarliga konsekvenser.
EU gränsar dessutom mot ett krigande Ryssland som man ännu inte lyckats stänga ute ur sin ekonomi. Det kräver att fler naturresurser hämtas inom unionen eller av andra aktörer. Men också att man lyckas bättre med att frysa eller beslagta regimnära personers tillgångar i EU-länder.
Det är ännu inte tydligt vad den kommande femårsperioden i EU kommer att handla om. Nuläget ger uppslag och möjliga teman men mycket avgörs av EU-valet. Därför behöver partierna i valrörelsen redovisa sina visioner för EU. Det handlar inte bara om att driva identitetsfrågor som att grundlagsskydda rätten till abort eller att behandla valet som ytterligare en inrikespolitisk arena, utan om att faktiskt visa att man har en tanke om vad unionen skall vara.
Det finns en renhetsiver hos flera svenska partier som driver på konflikter inom unionens gränser. Liberalism är inte samma sak som att låta saker och människor vara ifred. Den kan vara synnerligen påträngande för personer som lever utifrån andra principer. Och så ser det ut i en union där ungefär trettiofem procent av invånarna är katoliker. I den gruppen finns förstås många som skiljer religion från politik, men alla drar inte samma slutsatser av det.
Därför behövs partier som värnar om nationellt självbestämmande i värderingsfrågor. Samt parlamentariker som vänder blicken utåt och ser till så att EU låter Europa fortsätta vara fritt och starkt.
