Annons

Europavalet är ingen språngbräda

Valet till Europaparlamentet har fått ett rykte om sig att fungera som experimentverkstad för nya partier. Men vid det här laget är det uppenbart att det inte fungerar.
Ledare • Publicerad 12 juli 2024
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Företagaren Jan Emanuel fick nyligen lösa nytt medlemskap i Socialdemokraterna. Han hade kanske räknat med att resultatet för Folklistan innebära några år i Bryssel för honom eller Sara Skyttedal. 0,6 procent av rösterna är lågt trots all medieuppmärksamheten. Övriga minipartier fick dock ett ännu sämre resultat.

Islamistpartiet Nyans skrapade ihop 0,04 procent med artonhundra röster. Tidigare vänsterpartiledaren Gudrun Schyman hade den här gången satsat på partiet Klimatalliansen, som består av en grupp aktivister. Den tidigare vänsterledaren lyckades inte ingjuta något förtroende för klimataktivisterna, med tolvhundra röster som resultat undrar man om de ens kampanjat.

Valet blev en besvikelser för Folklistans toppkandidater Jan Emanuel och Sara Skyttedal.
Valet blev en besvikelser för Folklistans toppkandidater Jan Emanuel och Sara Skyttedal.Foto: Fredrik Persson/TT
Annons

Att Europavalet blivit så förknippad med nya partier har sin bakgrund i att det tidigare faktiskt gått att få enskilda mandat som uppstickare. Junilistan, Piratpartiet och Feministiskt Initiativ, det sista med Schyman som affischnamn, lyckades komma in. Folklistan i sin tur hoppades kopiera Junilistans framgång. Men utrymmet för dessa partier har försvunnit. Väljarna har tröttnat på halvseriösa försök att få mandat i Bryssel. Även för partier med tillfällig medvind är en stol i parlamentet inte någon stabil plattform för varken påverkan eller vidare valframgångar.

Det har länge spekulerats kring varför Europavalet varit ett så populärt tillfälle att lansera partisatsningar. Antagligen är det en blandning av lågt valdeltagande och svårigheter för etablerade partier att förklara vad man kan åstadkomma på EU-nivån.

”I parlamentet styr de stora partigrupperna som ska representera många partier från olika länder samtidigt. Inflytandet över den förda politiken för enskilda partier är försvinnande liten.”

Många undrar nog vad de redan etablerade partierna ens håller på med i parlamentet. Europaparlamentet ska dock mest utvärdera och godkänna politiska förslag som kommer från EU-kommissionen och ministerrådet. I parlamentet styr de stora partigrupperna som ska representera många partier från olika länder samtidigt. Inflytandet över den förda politiken för enskilda partier är försvinnande liten.

Risken som en bortkastad röst på ett enfrågeparti är alltså liten. Tillfälligt surr i media kanske kan locka några väljare. Om partiet ligger rätt i tiden kanske det till och med kommer ner till Bryssel. Oavsett hur det blir slutar resan där, nästa val ligger väljarnas intresse någon annanstans.

Den begränsade plattformen som enskilda småpartier har i Europaparlamentet innebär också att effekten av att nya partier vinner något mandat också är icke-existerande. Om personerna bakom faktiskt vill åstadkomma något mer än att få uppmärksamhet finns det bättre arenor. Främsta exemplet är kommunvalen. Lokalt kan nya partier få ett genomslag. Även om visionerna kanske behöver regleras betyder det däremot att engagemanget ger praktiskt resultat.

Processerna i Europaparlamentet lämnar inget utrymme för experiment. Svenska väljare har insett det. Förhoppningsvis gör personer som Jan Emanuel och Gudrun Schyman det snart också.

Pontus WesterholmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons