Hultqvists kritik faller platt
Situationen i omvärlden påverkar Sverige säkerhet. Rysslands krig mot Ukraina fortsätter. Länder som Kina, Iran och Nordkorea utgör också hot på olika sätt hot mot Sveriges intressen. Regeringen utgår dock ifrån att det främsta yttre hotet mot Sverige kommer från Ryssland de kommande åren.
Säkerhetsstrategin vittnar också om mer komplexa hot. Systemhotande brottslighet och skuggsamhällen är andra säkerhetsproblem som tas upp av regeringen. Statsminister Ulf Kristersson förklarade vid presentationen av strategin att inre och yttre säkerhet hör ihop. Exempelvis kan andra länder utnyttja gängvåldet för att skada Sverige.
Peter Hultqvist, Socialdemokraternas försvarspolitiske talesperson, gick senare ut i media (Sveriges Radio 8/7) och beklagade sig över säkerhetsstrategin. För omfattande och för lite finansiering enligt honom. Ett annat problem var att Socialdemokraterna inte varit del av arbetet. Hultqvist hänvisar till försvarsberedningen och vad partierna kommit överens om där.
Att Hultqvist i samma andetag talar om begränsad finansiering och försvarsberedningen är ironiskt. Det parti som stoppade en säkrad finansiering av beredningens förslag var trots allt Socialdemokraterna. Partiet höll med om hotbilden, men ledningen ville inte se till att försvaret kunde räkna med resurserna som krävdes för att växa (SVT 13/5 2019). Regeringsskiftet möjliggjorde dock att försvarspolitiken kunde läggas om. Största förändringen har varit att Sverige har, mot Hultqvists vilja, välkomnats in i Nato.
Det är lätt för oppositionen att kräva tydligare finansiering och kritisera regeringen för att inte förankra sin politik hos andra partier. Samma melodi brukar höras oavsett vem som styr. Försvaret och säkerhetsfrågor generellt behöver vägas mot andra intressen. Att regeringen går bortom vad som beslutades i försvarsberedningen och pekar ut hur fler politikområden påverkar säkerheten är dock rimligt.
Socialdemokraternas kritik faller dock platt. Det är ett försök att göra sig relevant efter en tid av att gång på gång få sin säkerhetspolitiska hållning överkörd av verkligheten. Visst kan partiet få säga sitt om vad som ska prioriteras. Men dess ingångsvärden har varit ohållbara tidigare.
Risken att fiender försöker skada Sverige slår igenom många olika områden, inte bara försvarspolitiken. Effekterna av organiserad brottslighet, migration och utanförskap behöver också tas i beaktande när strategin utformas. Vidare har kriget i Ukraina visat hur beroende länder är av sina allierade. Sverige kan inte stå ensamt och neutralt. Budgetfrågan kommer inte regeringen ifrån. Om den menar allvar i att möta hoten behöver det ske en återkoppling redan i höst, då nästa budget presenteras.
