Kronoberg måste vara tillgängligt
Det är helt enkelt inte så bra om företag tvingas upprätta egna busslinjer för att personalen skall kunna komma till jobbet och hem igen i tid. Vardagen måste fungera och pendlar man från Malmö till Älmhult har man inte råd att om och om igen tvingas hantera att hela kvällen hemma försvinner på grund av långvariga stopp i tågtrafiken.
IKEA i Älmhult kommer därför att hyra en buss som varje dag under vintern hämtar och lämnar personal från Malmö och Lund. Det är en praktisk, men ganska extrem åtgärd. Tågen kommer givetvis att fortsätta gå. Många dagar kommer det inte att vara ett problem, då blir bussen bara en utgift för arbetsgivaren. Andra dagar räddar den ett antal viktiga medarbetare från att gå miste om tid med familjen.
Det är förstås också anspänningen man vill göra upp med. Långpendlare vet aldrig på förhand när tågen skall fallera. Det hänger ständigt över dem som ett orosmoln och för en del är det såpass ansträngande att de helt enkelt inte vill arbeta på IKEA. Busslinjen behövs för att behålla och kunna rekrytera kompetenta personer på företaget.
Linnéuniversitetet är i en liknande situation. Rektor Peter Aronsson har nyligen vädrat sitt missnöje med tågsituationen. Debattartikeln var ord och inga visor. De siffror han dessutom fick med understryker att situationen är ohållbar: på en månad har universitetsperson blivit försenade lika många timmar som två heltidstjänster. Det är som att universitetet hade betalt två personer för att stå på perrongen en hel månad. Vilket kanske skulle bli en tillräckligt slagkraftig manifestation för att få politikerna att agera.
Vilka politiker är då ansvariga? Det är lite svårare att svara på. Infrastruktur som tågräls och vägar är ett statligt ansvarsområde, Trafikverket är en av de myndigheter som hanterar allra mest pengar. Infrastruktur är dyrt och kräver lång planering. Under många år blockerades debatten om tåg och vägar helt av jätteprojektet höghastighetståg. Tanken var att Stockholm, Malmö och Göteborg skulle bindas ihop med ny räls som klarar högre hastigheter. Därmed skulle restiden kortas, fler resa miljövänligt och övriga banor avlastas.
Men projektet blev hela tiden dyrare och dyrare, dessutom ville fler och fler kommuner ha en station längs banan. Därmed började restiden bli längre. Men uppslutningen kring höghastighetstågen var stor och det var också undanträngningen. År efter år prioriterades underhåll av järnvägar och vägar ned för att ge plats åt det nya megabygget.
Universitetsrektor Peter Aronsson har rätt när han konstaterar att Småland är stort. Faktum är att vårt län bara är tusen kvadratkilometer mindre än Belgien. Småland skulle inte vara det minsta landet till ytan om vi gick med i EU som eget land. Sverige är ett land som måste fokusera på väsentligheter när det kommer till infrastruktur, vi är för få och utspridda för något annat.
Dubbelspåret mellan Hässleholm och Alvesta är påbörjat men kommer att ta tid. Under den tiden kommer Kronoberg och Småland behöva lägga tid och resurser på att försöka ta sig runt de nackdelar som regionen dras med. Det är ingen lätt sak men vad är alternativet?
