Mörk USA-prognos för Sverige
Det är ett problem även för resten av världen. USA är med sina fel och brister den enda grundgaranten för internationell stabilitet som finns. Vi är redan i ett läge där USA:s nimbus väcker allt mindre respekt med följd att världens skurkstater fattar mod.
Men en mer omedelbar risk har infunnit sig som följd av Donald Trumps raskt ökade chanser att vinna presidentvalet. Hans nyligen annonserade val av vicepresidentkandidat, senatorn J. D. Vance, har uppmärksammats av flera anledningar men för svensk del är hans åsikter om Ukrainakriget det viktiga. Han hör nämligen till de mest högljudda motståndarna av amerikansk hjälp till Ukraina och har sagt rakt ut att han inte bryr sig om vad som händer med landet.
Valet av J. D. Vance pekar mot risken att USA drar sig tillbaka från Europa och i realiteten Nato och lämnar fältet fritt för Ryssland. För Sverige är det en mer direkt fara än effekter av det amerikanska samhällets dåliga hälsa.
En vicepresidents åsikter är inte nödvändigtvis representativa för den utrikespolitik en administration kommer att föra, men ses valet parallellt med tongångar som hittills hörts från talarstolen under det republikanska konventet träder en mycket oroande prognos fram.
”Kommer USA då att hasta till östra Europas och Sveriges försvar eller kommer Nato-solidariteten att rasa ihop?”
Svaret på det kan bara bli den strategi som ändå varit av nöden: Europa och Sverige måste intensifiera sin upprustning. För egen del men också för Ukrainas. Om en ny administration tar vid med ambitionen att tvinga Ukraina till en fredsuppgörelse finns två scenarion: Ukraina mäktar med ett fortsatt motstånd utan amerikansk hjälp eftersom europeiska länder träder in i USA:s ställe. På papperet vore det inte omöjligt men mycket osannolikt givet vad vi hittills sett av europeiskt ledarskap.
Det andra scenariot är att Ukraina tvingas avstå landområden och USA vänder bort blicken för att ägna sig åt annat. Ryssland fortsätter med hybridkrig, återhämtar sig militärt och inleder ett nytt och mer genomtänkt anfall mot Ukraina och förmodligen andra Natoländer.
Kommer USA då att hasta till östra Europas och Sveriges försvar eller kommer Nato-solidariteten att rasa ihop? Det vet ingen.
De här skeendena är tänkbara oavsett vem som sitter i Vita huset och det är anledning nog för Sverige att agera så illusionslöst som möjligt. Målet bör vara en försvarsförmåga där man i samarbete med Finland, Baltikum och Polen klarar av att slå tillbaka ett brett ryskt angrepp. För det är dagens upprustningstakt på tok för låg.
Skulle USA trots allt visa sig vara av sådan halt att man vill bära upp en större Natoinsats mot Ryssland i ett krigsläge vore det förstås förlösande. Men man kan helt enkelt inte utgå från det. Dagens och morgondagens värld är inte sådan.
