Nedräkning till SD-samarbete?

Det är något särskilt med politiker och pålitlighet. De understryker så högljutt de kan att de är de mest pålitliga man kan hitta. Det är liksom poängen med att de finns; de begär förtroende för att göra saker å andras vägnar. Ändå vet alla att det i princip är tvärtom. Det finns inga som anpassar sina uppfattningar efter omständigheterna med sådan ackuratess som politiker.

Ledare • Publicerad 2 juni 2023

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Och den ligan toppas suveränt och utan egentlig konkurrens av Socialdemokraterna. Ett orättvist påstående? Låt oss kasta ett öga på atleterna.

Alldeles nyligen höll Magdalena Andersson tal i Stockholm under Järvaveckan. Där tog hon i ordentligt om partiets stora profilfråga sedan flera år, nämligen vikten av att vara emot Sverigedemokraterna.

Annons

”Vi socialdemokrater kommer aldrig under min ledning, jag upprepar: Aldrig, aldrig någonsin att samarbeta med Sverigedemokraterna!”.

Tre ”aldrig”. Okej, då vet vi. Spiksäkert.

Apropå ingenting, vad tycker Socialdemokraterna om kärnkraft? Man har ju ägnat ett antal år åt att aktivt stänga ned kärnkraftverk och förklara för alla och envar att den inte är lönsam. Stefan Löfven förklarade att den skulle fasas ut. Magdalena Andersson sade några år senare att den var för dyr: ”Någon som är sugen på högre elpriser?”.

Men se, för några veckor sedan hördes ”Jag tror man behöver ladda ny kärnkraft” från partiets ekonomisk-politiske talesman Mikael Damberg. Lite försiktigt sådär.

Vi minns en annan socialdemokrat, förre försvarsministern Peter Hultqvist, som på s-kongressen nu i höstas deklarerade att han ”aldrig” skulle medverka till ett svenskt Nato-medlemskap, till åhörarnas applåder. Efter att Ryssland invaderade Ukraina tog Andersson tillfället i akt och menade att utvecklingen inte alls motiverade ett svenskt Nato-medlemskap, tvärtom: ”I ett sådant här läge är det viktigt att Sveriges sedan lång tid tillbaka etablerade säkerhetspolitiska linje ligger fast.”

Sedan… ändrade man sig.

”Sedan stängde man gränserna så hårt man kunde.”

”Mitt Europa bygger inga murar” hördes högt och bestämt under flyktingkrisen 2015. Det var statsminister Stefan Löfven som villa lugna alla som oroade sig för att Sverige skulle rucka på sin liberala asylpolitik, trycket till trots. Man ville ju inte gå främlingsfientliga krafter till mötes och erkänna att det fanns en gräns för hur många asylsökande Sverige kunde absorbera.

”Vi ska klara av det!”

Sedan stängde man gränserna så hårt man kunde. Verkställande av utvisningsbeslut, anpassning till svenska värderingar, språkkrav – en hel hög av tidigare rasistiska idéer blev plötsligt Socialdemokratisk politik.

Nåväl. Magdalena Andersson ropar att Socialdemokraterna ”aldrig” kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna under hennes partiledarskap. Skall vi alltså påbörja nedräkningen till att så sker?