Oärligt om åtstramning
När det handlar om faktorerna som får personer utan skyddsgrund att söka asyl i Sverige är det både möjligheten att motivera ”särskilt ömmande” omständigheter som asylskäl eller en invandring via familjekoppling. Just anhöriginvandringen har blivit något där Sverige sticker ut. Räknat per invånarna så är det bara Liechtenstein och Luxemburg som under 2019 hade ett större mottagande i den kategorin (SvD 16/2).
Pandemin har dämpat mycket av migrationen, men rörelsemönstren över kontinenten är redan etablerade. Sverige har tidigare tagit emot många vilket betyder att trots åtstramningen 2016 har man i realiteten fortsatt att utmärka sig som generöst i jämförelse med övriga Europa.
Lagen som styr Sveriges asylpolitik var tillfällig och kommer behöva ersättas med en ny lag senast den 21 juli i år. Regeringens försök att ändra skyddsgrunden i en mer generös riktning har rört till det bland januaripartierna. Liberalerna hotar att lämna överenskommelsen om den ändrade definitionen av skyddsgrund går igenom.
Migrationsverket menade i sitt remissvar på förslaget att förändringen skulle öka incitamenten att illegalt ta sig genom Europa för att komma till Sverige. Regeringen föreslog nyligen dessutom att de som fått stanna utan skyddsgrund tack vare gymnasielagen skulle få minskade krav med hänvisning till pandemin.
Socialdemokraterna vill ofta få sin migrationspolitik att verka mer strikt än vad de faktiskt är. Lagförslagen som kommit är öppna för tolkning och regeringskollegorna i Miljöpartiet ser gärna att man gör omprövningar av asylskälen för de som uppehåller sig illegalt eller är på väg att utvisas. Ändå menar migrationsminister Morgan Johansson i en intervju i Svenska Dagbladet (13/2) att det ”kommer inte att leda till att fler söker sig till Sverige”. Miljöpartiets annorlunda syn på saken är beklämmande i sammanhanget och det verkar lämnas till Migrationsverket att göra en egen bedömning.
Att Miljöpartiet och de andra partierna som stödjer regeringen hellre vill se lättnader än åtstramning gör att socialdemokratiskt prat om en historiskt stram asylpolitik ekar tomt. Varje åtstramning som görs försöker regeringen i efterhand luckra upp genom undantag och tillfälliga regler. Det är långt ifrån en stabil och hållbar migrationspolitik. Istället blir det ett politiskt spel där dörrar öppnas och stängs utefter stämning på regeringskansliet.
Socialdemokraterna sneglar på Danmark och hur grannlandets socialdemokrater lyckats mota bort Dansk Folkeparti genom att ta migrationsfrågan ifrån dem – inte bara erkänna kritiken mot tidigare politik som befogad utan också genom att gå minst lika långt i fråga om åtgärder. Socialdemokraterna stödjer sig dock på partier som gör allt de kan för att hindra en sådan utveckling. Morgan Johanssons personliga uppfattning om att regeringen fortsätter på en stram linje är då inte mycket värt.
