Omställning i Miljöbalken
Det var ett minst sagt pedagogiskt sammanträffande. Regeringen lade fram en utredning om snabbare miljöprövning samma vecka som kemiföretagen i Bohuslän varslade om att de inte kan växa på grund av elbrist.
Regeringen kommer att se över Miljöbalken för att få till effektivare miljöprövningar för företag vars verksamhet kräver tillstånd. Näringsminister Ebba Busch (KD) konstaterade att ärendena hålla på i allt från ett halvår till sex och ett halvt år. Det återspeglar förstås delvis att vissa branscher är mer komplexa än andra. Men det är ändå ett allt för stort spann som inte är förutsägbart. Om man dessutom ger sig in i processen utan en känsla för om det kommer bli ett ja eller nej krävs stora resurser för att våga.
Situationen i Bohuslän, som ligger i elområde tre, är svår. Det handlar om tunga aktörer med stora utsläpp som vill investera för att minska sina utsläpp. Alltså exakt det som klimatomställningen går ut på. Ett par företag i Bohuslän som huvudsakligen sysslar med att framställa bränslen står för två procent av landets utsläpp. Det finns mycket att vinna på att de kan ställa om. Men gruppen fick nyligen ett nej från statliga Vattenfall när de bad om att få boka större leveranser av el för de kommande åren. Vattenfall vågar helt enkelt inte lova att man kan lösa det på ett tillförlitligt sätt. Vattenfall har i sin tur egna problem att ta hänsyn till.
Liknande situationer finns i elområde fyra, längst söderut i Götaland. Där har företag sedan ett antal år varnat för att energin inte räcker under sommarmånaderna, att satsningar uteblir på grund av oförutsägbarheten både i pris och tillgång på el.
Den förra regeringen, den som under åtta månader bestod av enbart Socialdemokraterna rodde i hamn en utvärdering av Miljöbalken. Syftet var att öka betoningen på klimat, och därmed också minska betoningen på miljö. Man lanserade sig frimodigt som en industrivänlig regering som skulle se till att gruvor, raffinaderier och andra anläggningar fick möjligheterna till att lyckas. Både i det dagliga arbetet och i klimatomställningen.
Men det är tydligt att deras översyn inte räckte. Man tog sig inte an tillståndsprocesserna på ett tillräckligt sätt och man rörde inte frågan om markanvändning. Det senare är ytterligare en fråga som behöver lösas. Det finns verksamheter som kan bidra med såpass stor klimatnytta att miljöreglerna bör sättas i baksätet.
Elektrifieringen har gått fort, och den breda insikten om hur mycket el som faktiskt behövs för att kunna ställa om tung industri har kommit sent. Det är sannolikt att de närmaste åren kan präglas av frustration när fler satsningar uteblir och vi gemensamt tvingas se på när Sverige tappar position i frågor och branscher som vi idag är stolta över.
Det är positivt att regeringen tar ett nytt grepp om tillståndsprocesserna även om tiden som en utredning tar uppfattas som lång för företag som redan nu står och stampar.
