Ordningslag för oordning
Det kan kännas som det gått ett decennium sedan en dansk politisk extremist och några andra uppviglare brände koraner i samband med demonstrationer. Man får nästan låta sig bli påmind om konsekvenserna. Hoten ökade mot Sverige och våra beskickningar. Turkiet motiverade bromsandet av den svenska Natoanslutningen med de ”antimuslimska” aktionerna. Två svenskar mördades i samband med en landskamp i Belgien.
På fredagen presenterades också den utredning regeringen tillsatte förra sommaren när röken från Koranbränderna spred sig. Något förbud mot att bränna de skrifter som anses heliga har aldrig varit aktuellt. Däremot har utredaren Mattias Larsson utarbetat en förändring av ordningslagen som möjliggör att tillstånd för för allmänna sammankomster antingen kan vägras helt eller att polisen kan ändra tid och plats för demonstrationen om det finns ”påtaglig fara för Sveriges säkerhet”.
Det är tuffa villkor som inte skulle exempelvis stoppa demonstrationer mot Putinregimens angreppskrig i Ukraina utanför Rysslands ambassad. Att en demonstration skulle kunna försämra relationer med annat land skulle inte räcka för att neka tillstånd, enligt utredningen. Klimataktivister och Palestinagrupper kan vara lugna. Ni kan fortsätta att demonstrera med samhällets fulla skydd.
Det lugnar väl något. Men bevisbördan måste ligga på den som förordar förändring av en starkt skyddad yttrande- och demonstrationsfrihet. Vad är ändamålet och finns det behov av lagen?
”Men bevisbördan måste ligga på den som förordar förändring av en starkt skyddad yttrande- och demonstrationsfrihet.”
Ett huvudinvändning mot förslaget är att illasinnade aktörer kan påverka det fria ordet i Sverige genom att hota med fientliga aktioner om polisen ger demonstrationstillstånd. Underrättelser och handlingar om utrikes förhållanden omfattas dessutom av sekretess. Domstolars beslut blir till del hemliga. Det öppnar för att inskränkningar går längre än utredarens mycket restriktiva tanke.
Kanske är problemet ett annat. Koranbränningarna var ett nytt trist inslag i det svenska offentliga rummet. Ilskan som de skapade måste förstås mot att Koranen inom islam har en tyngre ställning än Bibeln inom kristendomen. Koranen är själva uppenbarelsen för muslimer, för kristna är det inte Bibeln utan Jesus Kristus som är uppenbarelsen av Gud.
Men också andra kritiska uttryck än just islamkritiska eller fientliga allmänna sammankomster har förorsakat hot eller våld mot individer och samhälle från extremistiska islamister. Publiceringen av Muhammedkarikatyrerna liksom Lars Vilks rondellhundar är två andra exempel på tillämpandet av yttrandefriheten som lett fram till aktioner. Antagonistiska stater och olika extremistgrupper lär hitta fel i vårt samhälle att protestera mot oaktat en ändring av ordningslagen eller inte.
