Regeringen omformar biståndet
Den största nyheten i svensk biståndspolitik sedan sjuttiotalet. Det säger en hel del om regeringens nya upplägg för det så kallade CSO-stödet. Det blev den nytillträdde biståndsministern Benjamin Dousa (M) som fick presentera regeringens omläggning.
De sjutton särskilt utvalda biståndsaktörerna som sedan länge åtnjutit statens förtroende att fördela närmare två miljarder kronor kommer från och med nästa år att behöva motivera sina ansökningar.
Anledning till regeringens agerande är den undervegetation av biståndsorganisationer som byggts upp under dessa sjutton aktörer. De granskande myndigheterna Statskontoret och Riksrevisionen har för flera år sedan förklarat att det finns stora risker för jäv och dålig insyn i vad svenska biståndspengar används till när de slussas mellan organisationer i så många led.
Biståndsmyndigheten SIDA, som betalar ut medlen, har också pekat ut problem i det etablerade upplägget. Och även om den håller sig med ett gediget register över vilka projekt som finansieras av biståndet så är en av de viktiga poängerna med regeringens omdaning att ansökningarna nu kommer att landa direkt hos myndigheten.
Det innebär att offentlighetsprincipen i all dess härlighet får lysa igenom biståndshandläggningen. Journalister har rätt att begära ut offentliga handlingar och för många är det grunden i det dagliga arbetet. Det kommer sannolikt bli betydligt lättare att granska biståndsprojekten som finansieras inom CSO-stödet framöver.
För de sjutton aktörerna som vant sig vid att fördela medel till sina samarbetspartners kan det bli en obekväm övergång. Men de är i minst sagt bra position för att kunna vinna SIDA:s förtroende igen när ansökningarna kan lämnas in igen. För mindre aktörer kan det bli lättare att etablera kontakten direkt med SIDA istället för att behöva knyta an till någon av de stora portalaktörerna.
En av dessa kommer dock inte att kunna söka medel på detta vis igen. Det rör sig om Olof Palme Centret som är knutet till Socialdemokraterna. Regeringen stänger av denna del av biståndet för organisationer som drivs av partier. De kommer fortfarande att få del av biståndsmedel, men ur en annan pott.
Hur påverkar detta Sverige som biståndsland? Även med regeringens minskning (tre miljarder kronor) av biståndsbudgeten är vi ett av världens procentuellt mest generösa biståndsländer. Men det är sedan länge uppenbart att något behövdes göras.
Både i och utanför Sverige har skattemedel dragit till sig oönskat intresse. Regeringen måste kunna stå för de jättebelopp som delas ut av våra gemensamma pengar, och då behöver kontrollerna öka. Det blir obekvämt för ett antal aktörer ur civilsamhället, men vad är egentligen alternativet?
Det har kommit för många signaler om att systemet blivit för förutsägbart, och aktörer för bekväma. Sverige är inte bara en traditionellt stor aktör inom bistånd, det är också ett land där transparens och effektivitet prioriteras högt. I nya tider där ljusskygga aktörer blivit mer aktiva i att söka efter pengaflöden de kan koppla upp sig mot är det viktigt att dessa delar av den svenska identiteten också värnas.
