Regeringskrisen avgörs på landet
Socialdemokraternas anmärkningsvärda drag – att landsbygdsministern avgår för att ta plats i riksdagen sätter tonen. De två första namnen på valkretsens lista lär av olika skäl utebli från den avgörande omröstning som väntas på måndag. Det är en mycket ovanlig sak att en minister avgår för att rösta i riksdagen. Ännu märkligare blir saken av att statsminister Stefan Löfven lovordar sin minister för att hon avgår. Trots att Löfven själv avgått är siktet låst vid att med alla tillgängliga medel stanna kvar i Rosenbad tills övriga partier accepterar honom som statsminister igen.
Landsbygdsministern Jennie Nilsson har fört en tillbakadragen tillvaro vid regeringskansliet, men har också saknat mandat för att sätta sin prägel på politikområdet. Socialdemokraterna har inte prioriterat landsbygden. Centerpartiet har också fått se en stor majoritet av sina hjärtefrågor från Januariöverenskommelsen förpassas till långdragna utredningar som regeringspartierna knappast skyndar sig för att omställa till verkliga reformer.
Det är mot denna bakgrund som Moderaternas ekonomiskpolitiska talesperson Elisabeth Svantesson i tisdags eftermiddag presenterade ett skamlöst centeranpassat landsbygdspaket. Det handlar om att sätta fart på bygget av Norrbottniabanan och en rad förstärkningar av ägande- och förfoganderätten. Man vill också satsa på att rusta upp vägnätet så att hastighetsbegränsningar inte måste sänkas på vägarna utanför storstäderna.
Att kalla reformerna skamlösa är egentligen inte rättvisande. De senaste veckorna har nästan samtliga partiledare bedyrat att deras främsta drivkraft är sakpolitik. Moderaterna prövar med reformpaketet om detta stämmer. Centerpartiet har med stor sannolikhet fått ut vad de kan av ett samarbete vänsterut och Svantesson noterade riktigt att man har lättare att få igenom politik om man förhandlar med likasinnade.
Den som tycker att detta är cyniskt har nog vant sig vid de senaste årens märkliga maktspel från regeringen där oförenliga löften balanserats mot varandra för att staga upp en haltande minoritetsregering. Den senaste veckans spekulationer om enskilda riksdagsledamöters lojaliteter har varit ett ovärdigt drömmande. Vill man få till ett stabilt regeringsunderlag måste hela partier vara överens, vägen dit är genom kompromisser och förhandlingar.
Moderaterna är, trots Socialdemokraternas ansvarslösa kampanjande, inte en blåbrun kraft i politiken utan ett parti i liberal tradition. Rimligen kan Centerpartiet och Moderaterna komma överens om en politik för en friare landsbygd. Det är också möjligt för Centerpartiet att avstå från att rösta mot Ulf Kristersson utan att samarbeta med Sverigedemokraterna.
Ser man dessutom till den kultur av ordvrängeri som kommit att prägla svensk politik, finns knappast något hinder för Centerpartiet att uttala stöd för Kristersson. Det är reformer som spelar roll och som förändrar väljarnas vardag. Nu har Centerpartiet redan tackat nej till erbjudandet om att ta sjumilakliv framåt istället för att dras bakom en regering som gör villkoren för landsbygdsbor svårare. Partiets väljare lär undra varför.
