Renässans för Nordiskt råd

Förutsättningarna för husbyggnation i de nordiska länderna är likartade liksom plansystemen. Men om alla lägenheter i Island ovanför markplan måste ha balkong av brandsäkerhetsskäl krävs sprinkler i alla rum i Norge. I Sverige ska lägenhetsdörrar öppnas utåt för att underlätta utrymning, i Danmark ska dörrarna öppnas inåt för att inte blockera flyktvägar. I Sverige ska det finnas plats för en rullstol framför toalettstolen, i Norge vid sidan av. Det är bara några exempel som skildras.

En integrerad nordisk byggmarknad skulle leda till besparingar på 30-40 miljarder kronor om året, enligt beräkningar som citeras i artikeln vilket med tanke på att alla nordiska länder har byggkostnader över medel i Europa ter sig som betydelsefullt.

När det nordiska samarbetet nu repat sig efter de svåra slitningarna under pandemin finns det således gott om områden att gå vidare med för att regionen ska bli ”världens mest hållbara och integrerade” som målsättningen lyder.

Samtidigt har samarbetet tagit jättekliv framåt på områden som tidigare var tabubelagda.

”Det nordiska rådet försvarar Norden med kniv och gaffel, ironiserades det tidigare med anspelning på att säkerhets- och försvarspolitiken var exkluderade som politiska frågor om än inte under sessionernas middagar. Utan en säkerhetspolitisk dimension blev samarbetet aldrig fullkomligt, även om försvarsfrågor hanterades i det parallella Nordefcosamarbetet.

I den norska huvudstaden talar nu Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg för rådets parlamentariker och inresta ministrar. Och nu är oron inte att nordens länder som tidigare gör olika säkerhetspolitiska val, utan att de ska bygga en egen allians inom Nato. Natochefen varnade för ett kommande nordiskt Natoblock inom försvarsalliansen.

Att de nordiska länderna helst vill hamna inom samma Natokommando och inte delas upp i ett Östersjö och ett Nordatlantiskt är nog trots allt inte detsamma som att bygga upp ett kompakt block.

Däremot visar det faktum att frågas reses att det nordiska samarbetet utvecklas mer och mer mot något av en intressegemenskap.

När rådet grundades var det mer fråga om att värna Norden som en idé. Kulturpriserna och stöd till forskning vittnar alltjämt om denna funktion. Och med åren underströks Norden som ideologi, något som passade de socialdemokrater i Stockholm-Oslo som kom att utgöra axeln i samarbetet som handen i handsken.

Varken var för sig eller tillsammans räcker identitetsfunktionen eller ideologitanken för att motivera budget, administration och årliga sessioner i de nordiska länderna, även om både kultur och historisk samhörighet ska värnas. Där kommer intressegemenskapen in.

Och behovet av att fortsätta riva gränshinder. Som när det gäller trähusbyggande.