Roswall mellan ideal och verklighet

Men låt oss vara klara över en sak: Roswall kommer inte ha den funktion många i Sverige verkar tro. EU-kommissionen är en mycket speciell politisk uppfinning. Den är tänkt att vare en blandning av politiskt och byråkratiskt organ som både ska vara underställt medlemsstaterna men ändå verka som självständig primus motor i EU-samarbetet.

Det innebär förstås också att kommissionärsposten är en udda institution och den har regelmässigt missförståtts i Sverige. En kommissionär både väljs och i någon mån utses. Väljs av respektive lands regering men utses av EU-parlamentet i den meningen att parlamentet kan säga nej till en person. Det har hänt.

Men när det valet är gjort är det fortfarande inte helt klart. Alla nya måste svära en ed, en ämbetsed, om att de i fortsättningen skall vara partipolitiskt neutrala och alltid sätta unionens intresse före alla andra intressen, inklusive sitt hemlands. ”Sveriges” EU-kommissionär upphör i reell mening att vara Sveriges när denne tillträder.

Huruvida Sverige skickar en moderat eller socialdemokrat, federalist eller EU-skeptiker, är alltså i teknisk mening ointressant. Rollen är avklädd allt sådant. Kommissionären är till och med tänkt att träda ut ur sin nationella identitet.

Ändå förutsätts det alltid att personen i fråga minsann kommer att företräda en ”svensk” syn på saker och ting där uppe på EU-parnassen och föra fram ”svenska” synpunkter. Trots att reglementet klart föreskriver att det är precis det denne inte skall göra.

Roswall kommer att företräda EU:s intressen i Sverige, inte Sveriges intressen i EU. Sedan må det vara hänt att det i varierande mån finns en kultur av att kommissionärer sätter lojaliteten till sitt land främst i flera situationer. Men det är faktiskt en subversiv kultur. Den som påstår sig ta EU-samarbetet på allvar bör i konsekvensens namn fördöma sådana tendenser.

Det innebär förstås också att allt tal om att en regering bör växla mellan att utse en ”blå” eller en ” röd” kommissionär, att det skulle vara ”dags” för någon ur det ena eller andra politiska laget, är feltänkt.

En institution med politiskt inflytande kan förstås aldrig betraktas med opolitiska ögon. EU är och kommer alltid att vara en summa av olika politiska intressen, på gott och ont. Men det är nyttigt att påminna sig om skillnaden mellan ideal och verklighet.