SD sätter inte agendan
Politikerveckan har kritiserats för att ha svällt till ett jippo och det finns reson i att undra om de pengar myndigheter och kommuner lägger på att marknadsföra sig verkligen kommer skattebetalarna till gagn på bästa sätt. Skrapar man på ytan går det även att imponeras över att det som började 1968 med att Olof Palme talade från ett lastbilsflak vid kruttornet i Almedalen har blivit en festival kretsande kring politik och samhällsfrågor.
De politiska talen utgör alltjämt kärnan och riksdagspartierna har varsin dag. Förra året avslutade Sverigedemokraterna veckan och då inledde partiledaren Jimmie Åkesson sitt tal med att prata om att deras deltagande är ett bevis på att de är ett etablerat parti. De sitter ju trots allt i riksdagen. I går inledde Åkesson veckan och fastän SD vill ses som etablerade försöker de göra sig själva till offer för etablissemanget. Det krävs ryggrad för att inte bli medlidsam med människor som agerar utifrån rädsla för uppmålade hot.
Övriga partier har visat på mod att inte dras med i en rädslans retorik. Den reserverade hållningen gentemot SD, både från höger och vänster, verkar ha fungerat. Till skillnad från exempelvis Danmark, där övriga partier har gett vika för Dansk Folkepartis intressen eller Frankrike där inte minst Union pour un Mouvement Populaire under vårens valrörelse ansågs närma sig Front National, har Sverige inte låtit SD sätta agendan. Även om SD själva vill tillskriva sig större inflytande.
SD försöker lägga beslag på värden som trygghet och tradition och på kvällen talade Åkesson i ett blåsigt Almedalen om bland annat om effektivitetsreformer för polisen. Samtidigt bedriver de i första hand en politik som handlar om vilka förslag från andra politiska partier de tänker stötta och inte. Under gårdagen meddelade SD till exempel att de har ändrat sig i fråga om jobbskatteavdraget, de skulle inte rösta nej till ett femte steg.
Det parlamentariska läget kräver balansgång, men den nuvarande hållningen från övriga partier där samarbete inte kommer på fråga är fortsatt att föredra. Visa på ledarskap och våga prata om migrations- och integrationsfrågor, men gör det aldrig på Sverigedemokraternas villkor.