Skolverket behöver byta riktning
Regeringen påminner om att ”utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”, som det står i skollagen. Det kan uppfattas som bisarrt att sådana instruktioner går ut till skolmyndigheterna. Men svenska skolan har i decennier gått efter pedagogiska trender snarare än vad som är empiriskt bevisat. Inte minst vad det gäller digitala verktyg.
För att stävja utvecklingen ger nu Regeringen skolmyndigheterna nya instruktioner som påminner om lagens krav på vetenskap grund. Skolverket har övergripande ansvar för sektorns digitalisering, men verkar också vara källan till det värsta av flummet.
Anna-Karin Wyndhamn beskriver i en gästkolumn i Göteborgs Posten (10/7) hur Skolverket producerar stödmaterial till lärare i form av kortfilmer. Dessa ska visa lärarna vad som gör dem framgångsrika. Filmmaterialet är dock mer banalt än informativt. Scensättning skrattretande melodramatiskt på ett sätt som om målgruppen är barnen snarare än de vuxna lärarna.
Ett talande exempel för den förhärskande kulturen på Skolverket är hur den framgångsrika läraren använder digitala läromedel. Detta visas i en scen där klassrummet är ljust, rent och eleverna är flitiga. Läraren som delar ut fysiska böcker möts istället av stök och nedskräpning från klassen. Till och med ljussättningen blir dunkel.
När myndigheten tror att denna dikotomi på något sätt skulle motsvara verkligheten förstår man varför motståndet mot kritiken av digitaliseringen varit så hårt. Regeringen vill stärka barns läs- och skrivförmåga och konstaterar att beroendet av skärmar har gått för långt. Satsningar görs istället på fysiska läroböcker.
”Lärare som inte anpassar sig efter tekniken och nya digitala läromedel skäms ut som bakåtsträvare.”
Detta går dock helt emot det senaste decenniets stora trend. Tron att mer teknik i klassrummet vore helt av godo. Lärare som inte anpassar sig efter tekniken och nya digitala läromedel skäms ut som bakåtsträvare. Det har länge pågått en digital hysteri inom offentlig sektor, påhejad av politiker och digitaliseringskonsulter. Ivern att byta ut papper och böcker mot skärmar har dock slagit fel.
Att få Skolverket att byta riktning kommer kräva mer än extra resurser till böckerna. Det är ett kulturproblem på myndigheten som har fått gro alldeles för länge. Digitaliseringen som något ensidigt positivt har vidare befästs av kommuner och friskolor genom digitala strateger och utbildningar.
De enda som inte helt hoppat på tåget är lärarna själva. De som ståt ut förtjänar bättre, istället har de ignorerats och åsidosatts. Myndigheterna som ska vägleda skolorna i utvecklingen har antagit en okritisk hållning till teknologin, det går inte ihop med skolans övergripande uppdrag. I det här fallet är Skolverket som behöver professionaliseras, inte lärarna.
