Stora fiskar i lilla Sverige
Dagens Nyheter har målat upp en bild av hur ryska intressen fick lov att trumfa Försvarsmaktens varningar för Nordstream 2, den gasledning som går längs Gotlands östra kust och som förser Tyskland och EU med rysk naturgas. Det är ett porträtt som idag lätt kan identifieras om ett varggrin. Men det är viktigt inför framtiden att ta lärdom av processen.
Lobbyister med bakgrund inom politiken är alltid värdefulla. I detta fall verkar det huvudsakligen ha varit S-märkta sådana. De har ju sin industrivurm som gör dem mottagliga för etableringar som lovar arbetstillfällen. Samtidigt var det en borgerlig regering som fattade beslutet att godkänna gasledningen. En av dem som svarat på Dagens Nyheters frågor hänvisar också till att EU redan sagt ja till projektet. Alla ville att det här skulle bli bra, och därför trodde man också att det skulle bli det.
Det är svårt att avgöra när någon bör inkluderas och när de bör stängas ute för att mana på dem att utvecklas i rätt riktning. Ofta är det den brytpunkten som västliga länder sökt efter i förhållande till mindre demokratiska länder. Ryssland och Kina är dock såpass stora att de har egen handlingskraft. Just nu verkar insikten om vad ett statligt kontrollerat näringsliv som Kinas förmår att uträtta på öppna marknader. Putin kom till makten genom att förmedla bilden av att han styrde upp bland oligarkerna som delade upp Sovjets gamla statliga bolag mellan sig, men ganska snart visade det sig att han kunde stå ut med dem om de hjälpte honom med hans strategiska planer.
Det finns med stor sannolikhet strategiska uppköp som gjorts i Sverige. Det handlar i så fall inte bara om fastigheter utan även om företag. Utrikeshandelsminister Anna Hallberg gav i går Totalförsvarets forskningsinstitut i uppdrag att inventera hur dessa strategiska investeringar och innehav ser ut. Dels för att se om regeringen kan införa ytterligare och mer träffsäkra sanktioner, men också för att kartlägga eventuella risker för svensk säkerhet.
Det är ett arbete som hade kunnat vara klart. Ingen hade tagit skada av att Kreml-nära oligarkers ägande i Sverige fick en ordentlig genomlysning. De senaste dagarna har aluminiumtillverkaren Kubal som är Sundsvalls enskilt största arbetsgivare och ensam framställare av metallen i Sverige hamnat i sökljuset. Tre ryska affärsmän äger via olika bolag verksamheten. Ett par av dem står nära Putin.
Rapporter från Ryssland antyder att kriget i Ukraina kan ha större folklig förankring än många i väst velat tro. Det är i så fall ytterligare en besvikelse för den västliga optimismen.
En ny generation fostras just nu i politiken. Det finns mycket att lära av Sveriges och Europas förhållande till Ryssland under det gångna decenniet. Det är viktigt att de som om några år skall fatta beslut i vårt samhälle lär sig att kritiskt granska sina egna käpphästar och projekt, att första antydan till cynism uppmärksammas. Alla ville att det skulle bli bra och därför trodde man att det skulle bli det. Istället kunde Ryssland räkna med att EU:s gasberoende skulle ge landet frikort att kriga i fred.
