Tillstånden borde omvärderas
Förra sommaren sammandrabbade anhängare av festivalen och demonstranter. Bilar sattes i brand, stenar kastades och ett 50-tal personer skadades. Förra året greps 140 personer när situationen spårade ur. Polisen är mer förberedd i år med extra polisbevakning och extra häktesutrymmen.
Eritreaner i Sverige är splittrade mellan de som är positiva till den nuvarande regimen och de som ställer sig kritiska till brutala behandling av befolkningen. För Sveriges del är den mest kända exemplet den eritreansk-svenska journalisten Dawit Isaak som suttit fängslad i åratal utan rättegång.
Givet förra årets scener är det svårt att förstå att det ska arrangeras igen. Det borde inte självklarhet att offentliga platser bereds till evenemang som tidigare urartat i kravaller. Vidare tvingas polisen sänka omfattande resurser i att bevaka och kontrollera festivalområdet. Resurser som borde komma till bättre användning i det brottsutsatta Stockholm.
Polarisering inom det eritreanska folket verkar inte har avtagit sedan förra året. Den har snarare ökat. Runt om i världen har liknande kulturfestival anordnas och gång på gång har konflikten mellan demonstranter och arrangörer urartat i våld. Konflikter i andra länder ska inte låtas spridas till Sverige. Att det dessutom händer upprepad gånger i flera länder att Eritreanska festivaler slutar i våldsamma bråk med demonstranter borde få beslutsfattare att rikta en mer kritisk blick mot fenomenet.
Polisen sa dock inför helgens arrangemang att man den här gången förstår diasporan bättre och att man avser hålla isär demonstranterna. Men omständigheterna kräver ändå en djupare diskussion om vilka arrangemang som äger rum i offentliga miljöer. Säkerheten behöver prioriteras högre.
Likheter kan dras till upploppen kring koranbränningar som skett senaste åren. Dessa innebar uppenbart en allmän fara. Det hände gång på gång. Men religionsfriheten står ändå högst. Detsamma gäller inte festivaler med kopplingar till icke-demokratiska regimer eller de ditresta demonstranter som med våld försökt stänga ner densamma. Det borde inte lämnas utrymme för den typen av främmande konflikter.
Såväl det Socialdemokratiskt styrda Stockholms stad som Polismyndigheten har kunnat neka tillstånd för kulturfestivalen med hänvisning till den allmänna ordningen. Om förra årets händelser inte är skäl nog borde regeringen kanske se till att möjligheten till nekande utreds då det verkar som en omöjlig åtgärd generellt.
Sveriges byråkratiska beslut tas inte i ett vakuum. De behöver beakta en komplex och konfliktfylld omvärld som hotar landets säkerhet och den allmänna ordningen. Givet utvecklingen behövs många svåra avvägningar göras. Ett första steg borde vara att omvärdera den regimtrogna festivalen.
